Det blev ingen skrällseger för något block i valet – en hårsmån skiljde dem åt. På båda sidor om gränsen finns de som jublar och sörjer. Eller både och. Fyra statsvetarprofessorer ger sin bild: Vilka är valets stora vinnare – och förlorare. – Det kan man med lätthet säga är Sverigedemokraterna. Det är ingen tvekan om det. SD har gått framåt i varje val, så det är ingen skräll utan en trend. – Sverigedemokraterna är den överlägset största vinnaren. Det går inte att säga annat. Partiet har gått fram i ännu ett val och är nu förhandlingspart i en regeringsbildning – och dessutom största parti i den konstellationen. – Sverigedemokraterna har fått den stora framgången och kan bli det största partiet som stödjer en kommande regering. Så det är vinnarstämpel på SD. – Det är tydligt och uppenbart: Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. De har gått mycket, mycket bra till skillnad från alla andra. – Trots att S förlorar statsministerposten är partiet en av två stora vinnare i valet. De har gått framåt kopiöst både nationellt, regionalt och lokalt på många ställen i Sverige. – Man förväntade sig sämre siffror för Moderaterna uifrån opinionen. Men allt det är glömt nu. Som allt ser ut nu får M bilda regering och det är i stort sett vad man vill som politiskt parti. – Socialdemokraterna gör ett bra val med nutidens mått. Regeringspartier brukar tappa men man har gått fram ungefär tre procent. Sedan har partiet nog kunna åka snålskjuts på en ”rally round the flag”-effekt med tanke på pandemin och kriget i Ukraina. En moderatledd regering hade säkert gynnats av det också. – Att Moderaterna för första gången sedan 1979 förlorar positionen som största parti i sin konstellation är ett oerhört svårt slag mot självbilden. Samtidigt har Kristersson under mandatperioden lyckats manövrera M till att kunna samarbeta med SD utan att partiet bryts isär. Så det är också en slags vinnare. – Busch-effekten är bortblåst för Kristdemokraterna och man är tillbaka där man varit – inte alls på de nivåer som Alf Svensson hade i ett par val. Men även KD har lyckats manövrera till SD-samarbete. Priset för M och KD är ett stort och starkt SD – men regeringsmakt är ett elixir för partier. – Moderaterna har inte haft en misslyckad valrörelse. De har hållt ställningarna, inte minskat så mycket och får man statsministerposten är det svårt att beskriva partiet som förlorare. – Centerpartiet har ju gått tillbaka, men samtidigt är det partiet som gjort den största förflyttningen. Från ett superborgerligt alliansparti till att vilja ingå i regering med Socialdemokraterna. Utifrån den förflyttningen har C faktiskt förlorat ganska lite i väljarstöd. – Vänsterpartiet hade säkert hoppats på en lite större framgång, men eftersom det inte direkt är någon valförlust uppfattar jag V inte som förlorare – även om de själva kommer fundera på om det var strategiskt rätt med att inte prata miljöfrågor i större utsträckning. – Det finns inte vinnare i den meningen. Parlamentarism och politik är ju inte en sport där man utser vinnare stup i kvarten, utan det är en komplicerad process. – Den största förloraren är Centerpartiet. Man har tappat kärnväljare, även om man säkert fått lite extra väljare av personer på den liberala eller högra sidan, som är missnöjda med hur Liberalerna har uppträtt. Men C har inte den ställning partiet eftersträvade. – Det finns två tydliga förlorare: Centerpartiet och Vänsterpartiet. C har misslyckats med att byta block. Man lyckades delvis under januariavtalet men det parlamentariska läget har krävt att man också måste inordna sig i samarbete med Vänsterpartiet för att det ska bli trovärdigt att man ingår i ett Andersson-block. Då har C inte förmått driva opinion inför väljarna som gör det klart vad den breda mitten betyder. – Nooshi Dadgostar har fortsatt den linje som Jonas Sjöstedt började på väldigt starkt: Att tala som ett traditionellt socialdemokratiskt parti. Men man har misslyckats med att orientera sig i landskapet. Det är delvis ett steg bort från den kommunistiska partiet, men väldigt vagt vad man egentligen är. Planen var säkert att locka över nostalgiska vänstersocialdemokrater, men resultatet har blivit precis tvärtom. – Jag får nog säga att det är Miljöpartiet och Liberalerna för det är de som ligger sämst till. Utifrån den position de hade i utgångsläget är de vinnare, men utgångsläget i sig var så dåligt att de är förlorare. Det är ett prekärt läge och de vill inte ha så få röster igen. – Ingen är egentligen en jättestor förlorare. Centerpartiet har förlorat kraftigt, men är samtidigt tillsammans med Vänsterpartiet fjärde största parti. – Vi har länge haft ett fragmenterat parlamentariskt landskap och det finns inte så många procent att få. Det finns bara hundra procent hur man än gör. Så det går inte för de här mindre partierna att göra så himla stora skillnader. De ligger där någonstans mellan fyra och tio procent. – Socialdemokraterna förlorade ju makten. Jag vet inte om det är väsentligt i det avseendet att de själva gick bra. Det här var ändå ett val mellan det borgerliga och det rödgröna blocket. – S blir särskilt en förlorare när man tänker på att Magdalena Andersson hade ett så stort förtroende som statsminister, men inte räckte till för att ha kvar det övertaget. Det måste vara en stor besvikelse. – Både Liberalerna och Miljöpartiet har levererat att de är kvar i riksdagen och kan vara nöjda med sina respektive resultat. Men så små partier, är de valvinnare eller inte? Särskilt MP kan vara ganska nöjda, men det är svårt att säga att de är valvinnare. Partiet har rest sig från positionen i våras och fått fokus på sina frågor. Liberalerna undvek en katastrof, förmådde – i stort sett – att hålla sams och Johan Pehrson har lyckats ha en god samtalston med andra partier. – Socialdemokraterna har gått bra väljarmässigt, men förlorar man statsministerposten så blir det ju onekligen smolk i glädjebägaren. Väldigt mycket smolk. – Moderaterna har förlorat kraftigt och fått se många av sina väljare gå till Sverigedemokraterna. Det kan man förstå med tanke på att M bundit sig så hårt till SD. Men man är fortfarande storebror i den kretsen och Liberalerna är inte intresserade av koppla sin jolle direkt till SD, utan till Moderaterna. Så man ska inte överdriva betydelsen av SD:s valframgång. Vill du läsa mer av Omni Mers valbevakning?
Saturday, May 4, 2024