Siri, 20, höggs ihjäl inför sitt nyfödda barn

0
154

Publicerad 26 januari 2022 kl 07.44

Inrikes. Den nyblivna mamman Siri mördades med 33 knivhugg medan hennes nyfödda son låg bredvid. Nu har mördaren, 24-årige Ruben Appelblom, dömts till livstids fängelse, rapporterar Aftonbladet.

Gilla artikeln på Facebook

I april 2021 dödades en ung kvinna med ett trettiotal knivhugg april i en bostad bostad i Älta i Stockholm.

Offret, 20-åriga Siri, hittades död på golvet i sovrummet. Den knappt fyra veckor gamla sonen sov på sängkanten.

“Siri var en älskad dotter, syster och vän. Nu är ett barn utan sin mamma”, skriver familjen till Aftonbladet.

Nacka tingsrätt dömde op tisdagen Siris sambo Ruben Appelblom, 24, för mordet. Straffet blev livstids fängelse.

– När det gäller fängelsestraffets längd så har tingsrätten beaktat att det finns flera omständigheter som gör gärningen särskilt hänsynslös. Kvinnan dödades i sitt hem med ett stort antal knivhugg och på sängen bredvid henne låg parets bebis. Hon har dött av förblödning och det kan antas att hon upplevt en stor dödsångest. Brottet är så allvarligt att det är motiverat med ett livstidsstraff, säger chefsrådmannen Olof Wetterqvist i en kommentar.

Tingsrätten konstaterar att det är utrett att det var Appelblom, som tidigare har spelat fotboll på proffsnivå, som utdelade knivhuggen mot Siri.

Bland annat skadornas omfattning och placering gjorde att det kunde uteslutas att kvinnan hade skadat sig själv. Ruben Appelblom invände under rättegången att han hade haft en minneslucka under händelse­förloppet och därför inte skulle vara ansvarig för gärningen. Tingsrätten anser dock att det finns omständigheter i målet som talar mot att så varit fallet. Till exempel beskrev 24-åringen i larmsamtalet till 112 att Siri hade skadat sig själv och att han hade fått slita kniven ur hennes händer. Slutsatsen är att han varit medveten om sitt handlande och haft uppsåt att döda sin sambo.

Tingsrätten hade i december 2021 beslutat att Ruben Appelblom skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning för att få klarhet i om han led av en allvarlig psykisk störning. Undersökningen visade att så inte var fallet och det var därmed inte aktuellt att bestämma påföljden till rättspsykiatrisk vård.