Väljarna som partierna jagar i slutspurten – vill locka över blocken

0
118

Den mest åtråvärda väljargruppen är de som kan tänka sig att helt byta fot. Under denna extremt jämna väljarkamp har både Moderaterna och Socialdemokraterna vädjat till andra partiers väljare att ”låna ut” sin röst – och till och med byta block. – För de väljarna handlar det nog mest om vilket alternativ som har minst allvarliga nackdelar, säger statsvetaren Johan Martinsson. Historiskt sett har väljarna blivit mycket mindre trogna ett visst parti. Mellan valen 2014 och 2018 bytte 36 procent parti, det är en utveckling som skett stegvis sedan 1960-talet. I första hand byter man då till ”ideologiskt närstående grannpartier”, konstaterar Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet i sin rapport Flytande väljare. Fem procent av partibytarna ändrade sig allra sista veckan i valspurten. Extra intressant för partierna blir de väljare som kan gå ännu längre – och byta politiskt block. Förra valet var andelen blockbytare 7,6 procent, den lägsta andelen sedan 1980-talet. Men mycket i det politiska landskapet har förändrats sedan förra valet. Det har höjts en del röster under valrörelsen om att partierna i sina kampanjer i år struntar i mittenväljarna. Författaren Ola Larsmo uttrycker exempelvis sitt missmod i DN Kultur över hur partierna enbart tycks rikta in sig på de väljare långt ut på högerkanten som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna, och på hur de därför fokuserar på frågor som intresserar den gruppen – så som sänkta bensinpriser och ”stenhårda straff”. Statsvetaren Johan Martinsson, föreståndare för SOM-institutet vid Göteborgs universitet, instämmer inte helt i den analysen. – Det är snarare de som ligger nära den ideologiska mitten i klassiska frågor som kan tänka sig att byta block. Det är dem som man måste kämpa om. Magdalena Andersson kan ju inte vinna över någon som står långt till höger, det är inte tänkbart. Istället tror Martinsson att mycket handlar om att hämta röster från andra partier – baserat på hur de i sin tur förhåller sig till SD. – Det är där kampen förs. Ett exempel som belyser detta är att Magdalena Andersson publicerat ett videoklipp på Instagram där hon ber väljare i M, KD och L att ”låna ut” sina röster till S om de känner tvivel inför deras egna partiers samröre med SD. Även från andra sidan kommer liknande kampanjer. ”Kära centerpartister, låna ut din röst till oss”, vädjar Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer i Dagens Industri. Hans argument är att M och C ligger nära varandra men att det behövs en borgerlig statsminister som kan ”sätta stopp för åtta års vanstyre”. Johan Martinsson resonerar att för de väljare som kan tänka sig att byta block så är inget av alternativen särskilt lockande. – För de väljarna handlar det nog mest om vilket alternativ som har minst allvarliga nackdelar. På ena sidan ser den väljaren Magdalena Andersson som ska få ihop en osäker koalition med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet som står relativt långt ifrån varandra policymässigt. Och på andra sidan de borgerliga som samarbetar med SD – ett parti som trots att det växt mycket fortfarande är ett av de mest ogillade partierna bland väljare. Frågan är hur man ens ska definiera en blockbytare i det här valet efter att C-ledaren Annie Lööf sagt att hon föredrar Magdalena Andersson som statsminister. – Jag tror att de flesta väljare lever med dubbla bilder. Att de oavsett vilket parti de röstar på fortfarande ser sig tillhöra antingen ett vänster- eller högerblock, säger Johan Martinsson. Han menar samtidigt att just frågan om vilken koalition som väljarna tror har möjlighet att styra landet kan få stor påverkan på valutgången. Den tidigare C-ledaren Maud Olofsson säger i en intervju med SvD att det i praktiken inte ens finns två olika regeringsalternativ. – Den så kallade högeralliansen som man har nu, jag tror den kommer få jättesvårt att ens sitta i ett regeringssamarbete. De är så otroligt olika och har så olika ingång i sitt samarbete. I förra valet gick 103 000 väljare från M till SD och 82 000 från S till SD – och även i tidigare val har de båda stora partierna blött till SD. Många analytiker är överens om att SD vunnit på att driva frågor om lag och ordning med hårdare straff och fokus på invandring. I augusti tog partiet över favoritskapet om vilka som har den bästa rättspolitiken från M, enligt en mätning från Novus. Johan Martinsson konstaterar att både S och M har haft mycket fokus på dessa frågor i valrörelsen. – S har i snabb takt närmat sig högerpartierna i det här valet när det gäller frågor som hårdare straff. Det är svårt att säga om de gör så för att vinna tillbaka väljare men det sammanfaller såklart. Samtidigt är det uppenbart att väljarna efterfrågar sådan politik. Däremot ställer sig Martinsson tveksam till om S faktiskt skulle kunna lyckas locka över de rörliga väljarna genom sitt nya fokus på rättspolitik. – De rör sig bort från det progressiva till en lite mer traditionell socialdemokrati. Men jag har svårt att tro att prat och policyförändringar räcker, de måste nog först visa att de är bättre på det här än andra och det kan de nog inte göra förrän de visat att de kan vända utvecklingen. Även Moderaterna har svårt att positionera sig gentemot Sverigedemokraterna. Framförallt eftersom de är beroende av dem för att kunna bilda regering. – De kan inte ha någon strategi mot SD. Det har varit lite trångt ideologiskt på den borgerliga sidan, nästan som att det finns ett parti för mycket. Vill du läsa mer?