Gör inte bort bort dig. Det är mantrat för partistrategerna under de sista skälvande dygnen inför riksdagsvalet. Men hur går det till när de fattar de sista och avgörande besluten? Är det magkänslan eller siffrorna som styr? Veteraner från båda politiska blocken ger en inblick i hur slutstriden i en valrörelse kan se ut – från insidan. Nyckelordet är budskapsdisciplin. Det säger Carl Melin, tidigare analyschef för Socialdemokraterna och numera analytiker på tankesmedjan Futurion. Han har sett insidan av ett tiotal socialdemokratiska valrörelser och menar att det allra viktigaste under valrörelsens sista dagar är sitta still i båten. – Du måste tro på din strategi och orka hålla dig till den, säger han till Omni. – Man ska upprepa budskap tills man själv kräks på det. Melin får medhåll från Per Rosencrantz, som haft motsvarande roll inom Moderaterna och nu jobbar på PA-byrån Nordic Public Affairs. Han förklarar att partiernas handlingsutrymme krymper ju närmare valet man kommer – stora skiften då sänker trovärdigheten. – Man måste spela med det man har helt enkelt. Då brukar det bli ett intensivt arbete att försöka hitta vad som är våra styrkor inför valspurten, säger han. För partierna handlar det alltså inte om att hitta på så mycket nytt på upploppet, utan snarare att renodla sitt budskap i de frågor som man identifierat som sina starkaste. Ett viktigt moment är partiledardebatterna, menar Per Rosencrantz och hänvisar till M:s interna valanalyser från de senaste valen. De höga tittarsiffrorna gör att det är bra plattformar att kommunicera sin politik och att stärka förtroendet för partiledaren. Han minns själv känslan av succé och att ”allting lossnade” i samband med ett par lyckade slutdebatter 2018 – efter vad som annars varit en rätt motig valrörelse för Moderaterna. Stämningen i partiet förändrades och partiet ryckte i opinionen sista dagarna. Även om resultatet inte ledde till valseger var han ”stoltare över att vara moderat” där när vinden hade vänt i tv-studion. Carl Melin tonar däremot ned betydelsen av att göra bra ifrån sig i debatterna. – Du vinner inte så mycket på att vinna en debatt, gör du däremot bort dig i en debatt blir det mer ett problem. Gör inte bort dig och undvik skandaler. De sista dagarna handlar mycket om riskminimering – och att inte låta någon annan sätta dagordningen. Det finns enligt Carl Melin ”en nervositet” i luften. Han minns till exempel valspurten 2006 när Fredrik Reinfeldt gjorde en intervju som gick att tolka som att M vill avskaffa ränteavdraget. S nappade direkt. En pressekreterare ringde in till huvudkontoret: ”Har ni sett det här? Det här måste vi använda”. Det var innan sociala medier och partiet tryckte upp brev till villaägare och andra väljare som skulle kunna beröras. – Där lyckades S trumma. Allting tydde på att det skulle bli en borgerlig valseger, men under några dygn jämnade det ganska snabbt ut sig innan Moderaterna fick ordning på det budskapet, berättar Carl Melin. Andra händelser som ruckat på positionerna i valrörelsens sista dagar är valstugereportaget 2002, Stefan Löfvens ”käbbel-bråk” med Annie Lööf 2014 och fokuset på SD:s abortpolitik 2018. Snarare tvärtom, menar Per Rosencrantz. De lyckade valspurtarna handlar enligt honom om att gå tillbaka till grunden, eller ”själen till varför väljarna röstar på partiet”. – Den överdrivna strategin ser man ofta i mellanvalsperioder. I slutspurterna brukar partiets profiler, ideologier och värderingar slå igenom. Det brukar märkas i debatterna. I alla fall om det är lyckat. Men man kan bli desperat, påpekar Carl Melin. Låt säga om det kommer en attack från motståndarsidan eller en negativ rubrik som man känner sig tvungen att hantera. I så fall gäller det att motstå lockelsen att ”prata på den andra sidans planhalva”. – Socialdemokraterna tjänar på att prata välfärd, Moderaterna har traditionellt tjänat på att prata skattesänkningar, Sverigedemokraterna om invandring. Om man tvingas prata om helt andra saker på slutet kan det vara förvirrande för väljarna, säger han. – Även om man vinner debatter är det väljarna hör diskussioner där andra partier anses starka. 70 procent grundas i mätningarna som partierna gör, 30 procent i magkänsla. Det är Carl Melins bild och den delas Per Rosencrantz – i varje fall tror han att det är övertygelsen när besluten fattas. – Men med lite ärlighet och återblick är det nog 30 procent fakta och 70 procent magkänsla, säger han. – Ytterst är det den politiska viljan som får genomslag. Vad vill partiet driva? Alla stora partier gör egna opinionsundersökningar. Framför allt S, M och C kan lägga kraft på det ekonomiskt. Per Rosencrantz förklarar de mätningarna som mer ”inzoomade” än de som publiceras i medier. De tittar närmare på vad som är viktigt för väljarna som ligger nära det egna partiet. Han exemplifierar med mobiliseringen kring kärnkraftsfrågan i Kristdemokraterna 2018. – Det syntes inte i de allmänna opinionsmätningarna, men riktade man sig till en borgerlig publik, som valde mellan KD och något annat parti på den sidan, så var den en viktig fråga. Men underlaget är väldigt osäkert, poängterar Carl Melin. Det handlar om att det är dyrt att genomföra och att man bara kan ta in svar från ett par hundra personer per dag. Det korta svaret från båda håll är: De osäkra väljarna. De som kan tänkas byta parti och som ligger nära det egna partiet. – Precis som politik i praktiken är en kompromiss mellan goda mål så är då så när det gäller väljare också. Man kan inte vinna alla och man måste välja spår, säger Per Rosencrantz. Men det handlar också om att mobilisera de väljare man har – att höja valdeltagandet. – Du har förmodligen redan tagit fram ett budskap som du vet fungerar på de mest osäkra väljarna och det är det du vill repetera, säger Carl Melin. Vill du läsa mer från Omni Mer om valet?
Saturday, May 18, 2024