Anklagade för att ha utfört Burkapal-maoistattacken 2017, frikändes stammarna i brist på bevis. (Expressfoto av Gargi Verma)
När Madkam Hunga greps under UAPA i Burkapal Maoist-attacken 2017, hade han en fru – och två små flickor i åldrarna 3 och 1. Efter att ha blivit frikänd tillsammans med 112 andra anklagade förra helgen, han gick för att hälsa på sin mamma.
“Det satt en tjej bredvid min mamma och jag frågade vem hon var”, sa Hunga. “När min mamma svarade att det var min yngre dotter kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar.”
Under de fem år han tillbringade i fängelse har Hunga förlorat en del av sin syn, mycket av sin styrka, och hans fru. ”Stamseden ger kvinnor friheten att lämna ett äktenskap. Utan någon att ta hand om dem, varför skulle de stanna? Nästan alla våra fruar lämnade för andra män”, sa han.
Läs också |Droupadi Murmu tackar NDA-parlamentsledamöter, säger att stamsamhället är “exalterat”
Frikända på grund av brist på bevis fem år och två månader efter att de fängslades, har stammännen i Burkapal återvänt till försämrade liv, tomma hem och en dyster framtid. På lördagen, när The Indian Express besökte byn, satt männen tillsammans och diskuterade ekonomi – och livet för de barn som deras mödrar hade övergett i byn.
Subscriber Only StoriesView All
PremiumSå lever du med Covid-19 när du är trött på att leva med Covid-19
PremiumJag använde en bärbar dator från Asus som kostar ungefär priset för en Maruti Alto
PremiumNattlivet i Kyiv kommer tillbaka med ett behov av kontakt. 'Detta är botemedlet.'
PremiumHur vissa moderna fotbollsspelare håller sig på topp under en längre period Prenumerera nu för att få 66 % AV
“Under dessa fem år har alla varit tvungna att spendera mycket mer än de har råd med. Vi räknar ut vem som är skyldig hur mycket till vem”, sa Hunga.
Burkapal, som ligger 72 km från distriktets högkvarter Sukma, ligger nära där maoister dödade 25 personal från CRPF:s 74:e bataljon den 24 april 2017 och plundrade deras vapen och ammunition. Polisen arresterade därefter 127 personer, inklusive 6 minderåriga, från flera byar i området för att de påstås ha hjälpt angriparna.
Läs också |Lärande från skogsboende, stamsamhällen för att bekämpa skogsbränder
Hunga sa att säkerhetspersonal hade tagit bort hans äldre bror Baman Madkami från hans hydda dagen efter händelsen. “Jag såg aldrig Baman efter det. Nästan en vecka senare fick jag höra av byn kotwar att Baman’s kropp hade hittats i ett dike nära där attacken hade inträffat”, sa han.
Mer från Political Pulse
Klicka här för mer
Hunga själv flydde till Andhra Pradesh, där han arbetade som daglönearbetare i ungefär en månad. Sedan, när han kände att det hade tystnat något, återvände han till byn.
Den 3 juni, enligt byborna, skickade lokal CRPF-personal besked om ett viktigt möte. “Vår sarpanch sa att det var obligatoriskt att delta. Vi trodde att vi skulle få jobb för att bygga en väg – och när mitt namn ropades upp från en lista blev jag upprymd”, sa Linga Sodhi (38), en av de frikända männen.
Namn på 38 andra män och 2 tonåringar kallades ut den natten och de kallades till CRPF-lägret. “Där packades vi in i ett polisfordon och togs för ett medicinskt test,” sa Sodhi. – Inte ens vid den tiden insåg jag att vi greps. Jag trodde att det var en del av rekryteringsprocessen.”
Även Hunga var i gruppen på 39 män. “Jag insåg vad som hände när vi fördes till läkarundersökningen,” sa han.
Läs också |Förklarat: Varför kräver stammar i Rajasthan och Gujarat en separat delstat Bhil Pradesh?
Då började stamstammarna’ lång kamp för rättvisa. Byn samlades för att slåss för männen i fängelset. ”Vi sålde våra kor, grisar, vår mark och allt annat vi hade som var av värde. Vi samlade in allt vi kunde för att hjälpa dem som satt i fängelse”, sa Madkami Linga, en äldste i byn.
Muchaki Nanda, nu 20, var tvungen att hoppa av skolan efter att hans far, Muchaki Mukka, arresterades. Han hade viss utbildning, så han blev byns främsta kontaktpunkt med de fängslade männen.
”Jag deltog i domstolsförhandlingar, träffade min far och de andra och pratade med advokaten . Jag hade ingen tid över för att studera mer”, sa Nanda. När Covid-19-pandemin slog till och kollektivtrafiken stannade, gick han i tre dagar till det centrala fängelset i Jagdalpur, 180 km bort.
I september 2020 skrev då Chhattisgarh DGP D M Awasthi till Bastar IG P Sundarraj och bad honom att säkerställa en rättvis rättegång för de som hade arresterats. Rättegången, som hade kröp, tog därefter fart. Fallet med stammarna stärktes efter att 20 av de 45 åtalsvittnen blev fientliga i rätten. Slutligen, den 15 juli i år, frikände NIA-domstolen i Dantewada 121 anklagade.
”Vi fick veta den 16 juli, en dag efter att ordern godkändes. Vi fick veta att vi skulle få åka dagen efter. Efter att jag släppts lånade jag lite pengar och gick direkt hem till mig, bara för att konstatera att min mark och mina grisar hade sålts. Jag har ingenting kvar. Min kropp har åldrats och blivit svag under dessa år, och jordbruket verkar för ansträngande nu”, sa Madkami Linga (42).
Med båda hennes föräldrar borta drabbades Hungas äldre dotter av en sjukdom och förvandlades till paraplegic. Baman’s fru hade dött 2015, och hans barn, då 8 och 6 år gamla, lämnade byn för att klara sig själva i Geedam, 75 km bort. “Den äldre pojken jobbar efter skolan för att ta hand om sina och sitt syskons behov. Jag har inget att erbjuda dem”, sa Hunga.
Läs i Explained |Explained: Den politiska striden om poduodling och skogsmarker i Telangana
Det finns en besvikelse över förlorade år och förstörda liv, men de som släppts vill inte skylla på någon. “Vi är inte i något tillstånd att hysa agg. Vi lever åtminstone. Jag är glad att vi äntligen kom ut, den trodde att jag skulle dö där”, sa Sodhi Linga.
Mänskliga rättighetsaktivisten Bela Bhatia, som juridiskt representerade några av de frikända männen, sa: “Det finns flera sådana fall. där lokala stammar efter en attack bokas tillsammans med namngivna maoister. Det här fallet, där 121 har friats, understryker de drakoniska befogenheter som UAPA ger polisen, där man kan gripas enbart på grund av misstankar. När de väl arresterats blir de indragna i det komplicerade rättsliga förfarandet, som tar tid och resurser att kämpa igenom. Dessa människor har lyckats komma ut, men flera andra smyger fortfarande i fängelser.”
Bastar IG P Sundarraj sa: ”Ärendet är ännu inte avslutat eftersom över 139 namngivna maoister håller på att fly. Vi hade arresterat dessa människor baserat på bevis för att de hjälpte en förbjuden organisation. När vi har fått den bestyrkta kopian av beställningen kommer vi att ta ett juridiskt yttrande om det framtida tillvägagångssättet. Från och med nu försöker vi fånga de främsta bovarna, maoisterna.”