Vad behöver politikerna göra för att vända utvecklingen i skolan?

Betyg, skolmarknad, auktoritära lärare, eller inte? För att inte nämna själva skoldebatten i sig. Skolan sägs ofta vara i kris och inte sällan går debatten om skolan het. Men hur ligger det till egentligen? Och vad behöver ändras. Omni har tagit hjälp av historikern och skolforskaren Johanna Ringarp för att reda ut hur det ligger till med den svenska skolan egentligen. Det går inte att peka ut en enskild utmaning för skolan idag, utan det rör sig om flera vitt skilda problemområden, menar Johanna Ringarp som är docent i historia och i pedagogik vid Stockholms universitet. Skolsegregationen är ett av områdena som lyfts fram. Dels handlar det om de ekonomiska förutsättningarna. Exempelvis kan ersättningen skilja sig kraftigt åt mellan olika skolor, men också att förutsättningarna kan vara väsenskilda då skolor i utanförskapsområden ofta har färre legitimerade lärare, men även en svårare elevgrupp som kan vara i större behov av stöd. Betygssystemet har fått kritik både från lärare och elever för att det funnits en svårighet i hur bedömningen ska ske, vilket lett till att många elever känt en ökad stress. Redan i höst införs dock ett nytt betygsystem genom en förändring i läroplanen för att försöka komma till rätta med problemen. Överlag finns det även en lärarbrist som trots satsningar på lärarutbildningen inte har lett till någon förbättring. – Det kan hänga ihop med att många tycker att läraryrket saknar status. Där har ändå både den borgerliga regeringen och den nuvarande jobbat mycket med att försöka öka statusen genom att införa legitimation och införa högre lön, säger Johanna Ringarp till Omni. Skolan har alltid varit politiserad, säger skolforskaren Johanna Ringarp. Oavsett vilket politiskt block finns det alltid personer inom partierna som driver skolfrågor väldigt starkt . – Det är ett område som gemene man känner till och är intresserad av. Det är ett område som är förhållandevis enkelt att diskutera med väljare. Samtidigt ser man det som en viktig fråga. Har man inte ett riktigt bra utbildningssystem så är ju frågan vad man får för samhälle, säger hon. Det stora intresset för skolpolitiken innebär samtidigt att det genomförs en rad förändringar. Det kommer nya reformer på skolfronten ungefär vartannat, vart tredje år. Oftast hinner förändringarna knappt landa innan de rivs upp igen. – Allt detta sammantaget gör att det blir väldigt svårt att implementera nya reformer, men också se vilka reformer som har gett någon verkan, säger Johanna Ringarp. Vid flera tillfällen har läroplanen genomgått stora förändringar eller bytts ut helt. Nu i höst börjar en ny läroplan, lgr22, gälla. Sedan grundskolan infördes 1962 har det skett en ny reform för lärarutbildningen ungefär vid varje maktskifte. – Det i sig gör att statusen för läraryrket inte höjs och att väldigt många lärare som arbetar i samma skola kommer från helt andra program eller lärarlinjer och kan ha helt olika sätt att se på både kunskap och yrket, säger Johanna Ringarp. Men skolan är och har alltid varit anpassningsbar. Den styrs till stor del av statliga beslut – allt från läroplanen till skollag till hur lärar- och rektorsutbildningarna utformas. Skolan kommer förstås klara ytterligare nya reformer även framöver, men allt beror på vilken typ av skolan man vill ha, menar Johanna Ringarp. – Staten har ett väldigt starkt incitament, även om det finns olika huvudmän. Görs det en förändring från politikens håll så kommer någonting att förändras i skolan, säger hon. Det skolan behöver är mindre reformer och mer lugn och ro, konstaterar Johanna Ringarp. Det som istället behöver satsas på är kringfunktionerna, som exempel skolhälsan och administration, så att inte lärarna själva behöver ägna sig åt det istället för undervisning. De olika reformerna som hela tiden tilläts och rivs upp vid varje mandatperiod visar även att tilltro till professionen är låg. – Jag tror man behöver jobba mer gemensamt med professionen och låta reformerna ta tid att implementeras för att sedan se vad som eventuellt behöver förbättras, säger hon och tillägger: – Jag tror att man egentligen skulle behöva göra som med pensionssystemet, att politikerna kommer fram till några gemensamma riktlinjer som ligger fast, oavsett vilken regeringen som bestämmer.