Publicerad 16 november 2021 kl 11.15
Media. Den prisbelönta SVT-dokumentären “Abolis resa” bygger av allt att döma på ett påhittat händelseförlopp, avslöjar Kvartal. Dessutom mörkar den statliga tv-jätten att huvudpersonen, ett “flyktingbarn”, ljuger om sin ålder och att han sökt asyl i Sverige med två olika identiteter.
– Dokumentärfilmare behöver inte vara objektiva, säger filmens producent.
Gilla artikeln på Facebook
SVT-dokumentären “Abolis resa” utnämndes i september till bästa nordiska dokumentär på filmfestivalen Nordisk Panorama. I filmen får man följa ett stackars ensamkommande flyktingbarn och hans vedermödor efter att ha utvisats från Sverige år 2018.
Abolfazl, som i dokumentären påstås ha varit 17 år när han kom till Sverige, skildras när han försöker hitta en möjlighet att styrka sin identitet så att han kan ansöka om arbetstillstånd i Sverige och åka tillbaka till landet. I detta syfte ger han sig av på en livsfarlig resa genom talibankontrollerade områden i Afghanistan. Till slut lyckas han i sitt uppsåt och kan återvända till Sverige efter att ha fått anställning på ett köpcentrum i Västsverige.
Problemet? Händelseförloppet tycks vara uppdiktat, konstaterar Kvartal i sin granskning.
Hela filmen bygger på att Abolfazl genomför den farliga resan för att få tag på en enklare afghansk ID-handling, en så kallad “tazkira”. Men den tazkira han får avser en annan identitet än den som senare står på det pass han får utfärdat.
Av tazkiran, som visas i dokumentären, framgår att han då är 21 år gammal. Senare i filmen får han sitt pass, och av det framgår att han istället är 25 år. Det är med den senare nya identiteten han nu bor i Sverige.
Enligt denna nya officiella identitet var Abolfazl 21 år när han först sökte asyl i Sverige, och inte 17 som SVT påstår.
Enligt Kvartal har afghanen nu fått uppehållstillstånd med en annan identitet och ett annat födelsedatum än när han sökte asyl för första gången i Sverige.
“Det är alltså osannolikt att den tazkira som han i hela filmen kämpar för att få, kan ha legat till grund för det pass som senare ger honom uppehållstillstånd. Om den farliga resan i filmen verkligen gjordes, så bidrog den sannolikt ändå inte till att han fick sitt pass”, skriver Kvartal.
Filmen mörkar också att Abolfazl redan hade sökt asyl i ett annat EU-land innan han först kom till Sverige, och att han då uppgav en högre ålder än han gjorde i sin svenska asylansökan.
I SVT Plays beskrivning av filmen står det vidare att Abolfazl aldrig hade varit i Afghanistan tidigare. Detta trots att han berättat för Migrationsverket att han bodde i landet tills han var i femårsåldern, konstaterar Kvartal.
Filmens regissör, Yasaman Sharifmanesh, har stora svårigheter med att förklara sitt beteende. Han medger dock för kvartal att han “känner till alla detaljerna” som tidningen redovisar.
– Jag har inte tillåtelse att berätta allting, säger Yasaman Sharifmanesh till Kvartal.
Filmens producent, Antonio Russo Merenda på produktionsbolaget Ginestra film, försvarar sig med att “dokumentärfilmare inte behöver vara objektiva”.
– En dokumentär är en personlig skildring, det är hennes perception of reality. Nyhetsjournalistik har inte med dokumentärfilm att göra. Vi har helt olika metoder, vi etablerar relationer som är väldigt långvariga med våra karaktärer, säger han till Kvartal.
Filmens projektledare på SVT, Lars Säfström, säger att han inte ser några problem med dokumentären.