Att Annie Lööf vågade släppa den symboliskt viktiga hyresfrågan under regeringskrisen tyder på att C-ledaren har starkt stöd internt, enligt experter. Framåt kan partiet stärka sin mittenidentitet och få igenom politik oavsett vilka som regerar – men i en sådan position kan det vara svårt att kommunicera, säger statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson. – Är väljarna med på noterna? frågar han sig. Det är inte heller säkert att turerna i regeringskrisen, där C fått rollen som ”försvårare”, uppskattas av väljarna, menar statsvetaren Jenny Madestam. Omnis expertpanel reder ut. Fotnot: Frågorna om Centerpartiet besvarades innan Stefan Löfven (S) lämnat besked till talmannen kring sitt sonderingsuppdrag. C förefaller harmoniskt och med ett stort stöd kring partiledaren – och har även via januariavtalet kunnat få igenom en hel del viktig C-politik. Att C under regeringskrisen släppte den symboliskt viktiga hyresfrågan tyder på att ledningen känner att risken för internt uppror är väldigt liten. Potentiellt verkar också missnöjda L-väljare kunna späda på partiets väljarbas något. Partiets väljare förefaller vara med på noterna och har omorienterat sig så att fler och fler uppfattar S som näst bästa parti (och har därmed övergivit M som detta parti). Centerpartiet har delvis ett bra utgångsläge inför nästa val, då partiet kan visa sina väljare att de genomfört betydande delar av sin politik, genom januarisamarbetet. Centern och Annie Lööf har blivit den främsta motpolen till Sverigedemokraterna vilket somliga väljare uppskattar. I och med regeringskrisen framstår partiet också som antagonist till Vänsterpartiet. Dessa båda ställningstaganden har givit Centern rollen som en försvårare för regeringsbildning, vilket inte säkert uppskattas av väljarna. Bäst hälsa av alla partier. Med januariavtalet nådde C stort inflytande över den förda regeringspolitiken utan att behöva ta ansvar för densamma. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv där makt och ansvar bör gå hand i hand är det inte en ideal situation. För ett parti som vill få sin politik implementerad är det en bekväm tillvaro. Sveriges rikaste parti har stabila opinionssiffror och kan i lugn och ro planera sina kampanjer. Från partier till vänster är det C:s väldigt liberala politik som lär bli fokus, men eftersom C också utgör potentiell samarbetspartner blir det i varje fall från S sida kanske en svagare kritik än vad vi kan förvänta oss från V (V har dessutom anledning att kritisera C för att indirekt komma åt S). Partierna till höger kommer att skjuta in sig på att C eventuellt kan komma att inleda något slags samarbete som inbegriper V och att C nu som enda parti har lämnat Alliansen. Centerns akilleshäl handlar om att visa väljarna att partiet tar ansvar för regeringsfrågan samtidigt som partiet har starka principer för vilka man inte kan samarbeta med. Partiet kan uppfattas ha bidragit till sommarens regeringskris. Den pragmatiska identitetslösa men potentiellt policymaximerande tillvaro som Centerpartiet valt skapar starka känslor bland partier längre till höger. Det kan bli ett hårt tryck på C, särskilt om de forna Allianspartierna ser ut att gå mot ett valresultat som är bättre än V-S-MP. Kommer linjen att stödja det regeringsalternativ som erbjuder C det matigaste köttbenet gå att hålla i en valrörelse där partiet kommer avkrävas prioriteringar i regeringsfrågan dag ut och dag in? Det är svårt att peka ut någon särskild men LAS-reformen är nog den enskilt viktigaste. Exakt hur förhandlingarna gick med S får kanske vara osagt – och för S var det nog en stor lättnad att det till slut gick att hänvisa till ”svenska modellens” förhandlingar mellan parter – men arbetsrättens liberalisering har varit ett mycket viktigt mål för C. Potentiellt kan också C framstå som attraktivt för borgerliga väljare som oroas av SD. Centerpartiet vinner primärt på att vara den främsta antagonisten till Sverigedemokraterna. Allmänborgerliga väljare som ogillar SD sympatiserar med C. Partiet har även vunnit på att vara del av regeringsunderlaget, på så vis att partiet får igenom sin politik men också i att visa på ansvar för att landet ska kunna styras. Den mittenliberala oppositionsrollen – tvåfrontskriget mot socialism och nationalism – blev plötsligt en konkurrensfri position när L lämnade. Det finns potential att bygga en strategiskt fördelaktig mittenidentitet – ”Keine experimente!” – där partiet under kommande decennier når inflytande över den förda regeringspolitiken oavsett vilken regering som för tillfället råkar ha makten. Men det är mycket svårkommunicerat. Är väljarna med på noterna? Under Almedalsveckan låter Omni tre experter kommentera de åtta riksdagspartiernas förutsättningar. Lär känna experterna nedan. Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hans forskning berör bland annat partibeteenden och migration, och han deltar ofta i panelsamtal och tv-program om den politiska utvecklingen i Sverige. Jenny Madestam är statsvetare och universitetslektor vid Södertörns högskola. Hon har bland annat forskat om svenska partier och politiskt ledarskap, och kommenterar återkommande det politiska läget som expert hos Expressen. Henrik Ekengren Oscarsson är professor i statsvetenskap. Han är särskilt inriktad mot valforskning och leder i dag det svenska Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Var mellan 2010 och 2017 föreståndare för SOM-institutet.
Thursday, May 2, 2024