Varför är Röda fortet fortfarande populärt?

Det fanns en gång ett rött fort, fyllt av Mughal storhet, en stad för sig själv, noggrant planerad och underhållen av kejsaren Shah Jahan. Det som återstår idag är bara en rest av det en gång glamorösa kejserliga företaget. Och ändå är Röda fortet lika relevant i dagens Indien som det var i Mughals Indien. Naturvårdsarkitekten Anisha Shekhar Mukherjis andra upplaga av The Red Fort of Shahjahanabad: An Architectural History spårar fortets övergång från dess zenit under Shah Jahan till dess nuvarande tillstånd, och försöker ta upp de komplexa orsakerna bakom fortets odödliga betydelse i det sociopolitiska landskapet i Delhi och Indien.

Boken börjar med en relevant fråga: “Vems fort är det egentligen?” Det röda fortet byggdes faktiskt av mogulerna på 1600-talet, och stora delar av det revs av britterna efter 1857. Men det återtogs av regeringen i Independent India efter 1947 när Jawaharlal Nehru valde fortet för det årliga firandet av Självständighetsdag. Idag har naturvårdspolitik och turism resulterat i att ett strikt avstånd upprätthålls mellan fortet och folket. Mukherji hävdar att det är hög tid att vi ändrar vår inställning till bevarande av kulturarvet och låter medborgarna få ett starkt inflytande i frågan istället för att “söka ratificering av vårt förflutna från någon annanstans i världen.”

Under loppet av de kommande nio kapitlen ger Mukherji rika detaljer om fortets historia – varför Delhi valdes som sitt säte, motiven för dess arkitektoniska planering, hur staden inuti den levde och bestod, dess kejserliga motiv, överfallet och förstörelsen av fortet, problemen med hur det har bevarats och, slutligen, vad som förklarar uppehället av dess storhet. I processen uppmanar hon läsaren att tänka bortom estetiken hos bågarna och pelarna i fortet och reflektera nära över människorna och tidens politik.

Annons The Red Fort of Shahjahanabad: An Architectural History
Anisha Shekhar Mukherji
Westland
Rs 1299
372 sidor

Till exempel, vad fick Shah Jahan att använda begreppet paviljonger som palats mer omfattande än någon annan Mughal härskare? Han var faktiskt nedlåtande för utvecklingen av kejserliga moskéer som envåningspaviljonger. Detta, som Mukherji hävdar, var inte bara ett estetiskt val utan väl förankrat i kejsarens politiska vision. På samma sätt, när kejsaren ersatte Akbars Din-i-ilahi-religion med sunnitisk överhöghet i statens vardagliga angelägenheter, var valet och formen av arkitektur som han beskyddade snabbt en reflex för detta skifte.

Höjdpunkten i Mukherjis författarskap är hennes förmåga att framgångsrikt blanda tekniska detaljer om arkitektur med klar, nyanserad historieskrivning. Hon väver in viktig information om frågor kring bevarande och fortets skick som det finns idag och ger intressanta anekdoter som gör fortet levande både i sitt förflutna och i sin nutid. Även om hon påpekar bristen på tillgängliga historiska källor för att till fullo förstå de 400 åren av fortets historia, gör hon ett berömvärtförsök att sammanfoga prickarna från tillgängligt text- och bildmaterial för att måla en levande bild av domstolsritualer, vardagliga kejserliga angelägenheter, allmogens liv och mer.

Även om Mukherji, strukturellt och narrativt, har behållit mycket av det hon skrev i 2003 års första upplaga, har hon lagt till information om arten av Röda Fortets nuvarande tillstånd och dess omgivning. Medan fortets läge har förblivit detsamma, har Delhi växt exponentiellt under de senaste 20 åren, både när det gäller urbaniseringens omfattning såväl som befolkning och trafik, vilket gör det allt svårare för människor att komma åt och engagera sig i fortet. Vidare är fortet nu under ledning av en privat organisation. Alla dessa faktorer har vävts in i den andra utgåvan för att ge en uppdaterad tolkning av Lal Qila.

Fler premiumberättelser