Generallöjtnant Ajai Kumar Singh, överbefälhavare för södra kommandot i Pune, talar om lärdomar från det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina, varför Agniveer-planen är en win-win-plan, som lockar fler kvinnor i Integration av armén och tre tjänster. Det här idéutbytet modererades av den speciella korrespondenten Sushant Kulkarni.
SUSHANT KULKARNI: Frågan som har varit i rubrikerna världen över är kriget mellan Ryssland och Ukraina. Vad tror du är lärdomarna för den indiska armén och de väpnade styrkorna i allmänhet?
Det finns många lärdomar för oss. Det strategiska tänkandet före detta krig hade övergått till föreställningen att möjligen konventionella krig är ett minne blott. Folk hade redan börjat tänka att gråzonskrigföring, små konflikter, korta och snabba strider är dagens ordning. Det här kriget har inträffat i en tid då det finns förnyat fokus på att det alltid finns utrymme för konventionella konflikter. För Indien är detta något som är oerhört viktigt eftersom vi har två aktiva gränser. En av de viktiga lärdomarna är att Indien alltid måste vara beredd på en konventionell konflikt. Vi kan inte svika vår vakt. Förmågan och avsikterna kan förändras vid varje given punkt, relationer kan försämras mycket snabbt. Särskilt i vårt sammanhang där vi står inför två motståndare måste indiska väpnade styrkor alltid vara beredda på alla händelser.
< /p>
Detta (kriget mellan Ryssland och Ukraina) har blivit något som liknar en multidomänkonflikt. Så konflikten är inte bara på fältet och mellan de två arméerna, allt beväpnas. Alla är med, både personer i uniform och de som inte är i uniform. Så i Indien måste vi titta på en civil-militär sammanslagning, som kommer att göra vårt försvar och våra förmågor starkare.
En annan sak är tekniken. Till exempel är hur drönarkrigföring utvecklas helt enkelt fantastiskt. Sedan cyberkrigföring och strid om berättelser. Sättet som striden om berättelser utspelar sig har en mycket viktig lärdom för oss. Hur ska vi formulera vår strategi för en strategisk informationskampanj?
En annan viktig aspekt är logistiken. När kriget pågår under en lång period, hur väl är vi förberedda? En annan nyckelfråga är självtillit, atma nirbharta. Indien är idag vid gränsen och vi säger att det är amrit kaal. Atma nirbharta när det gäller vapen och kritisk teknologi är också avgörande. Det finns också ett fokus från regeringen på dessa aspekter.
SUSHANT KULKARNI: I frågan om atma nirbharta, hur utmanande är det för de väpnade styrkorna att övergå från importberoende till beroende av inhemska produkter?
Varje skift är utmanande. Men vi är helt övertygade om att detta är rätt skifte. Denna förändring borde möjligen ha kommit tidigare. Vi som försvarsmakt måste spela en mycket konstruktiv och positiv roll i detta. Medan regeringen stöder när det gäller politik och budget, måste vi ta hand om det. Hur jag ser på det som befälhavare för södra armén är, hur kan jag spela rollen som en koordinator eller en katalysator i denna strävan efter självförtroende. Skiftet skulle inte vara svårt när vi betänker det faktum att vapen är vapen. Utmaningen är den här mellanperioden och vi måste bevara och underhålla allt som finns hos oss. Mycket av vår utrustning är av ryskt ursprung och reservdelar måste komma därifrån. Så nu är det dags för oss att se till hur självförsörjande vi ens är när det gäller att ta hand om den ryska utrustningen. Jag är glad att kunna konstatera att vi särskilt här i Södra kommandot har bestämt oss för att spela en proaktiv roll i detta skifte. Vi är redo att strömma över en övergångsperiod utan att påverka vår operativa beredskap.
I vårt land säger vi att shakti är feminint… Jag är glad att denna shakti alltmer blir en del av organisationen… Idag har vi en permanent kommission för kvinnor och det finns kvinnor i ledarroller
ANURADHA MASCARENHAS: Vilken tidsram ser vi på för denna övergång?
Jag tittar på ett fönster på kanske fem till 10 år, men när jag säger det är det mycket som redan har börjat frukta. Det är en fråga om att sammanfoga prickar. Jag ser mycket dynamik i branschen. Så när jag säger fem år plus, kanske jag ser en hel del utrymme som vi kan teleskopera eftersom det är viktigt för oss. Det finns en regional teknologinod, RTN, som är i drift i vårt huvudkontor i Pune. Vi började med SAI-square — Southern Star Army Academia Industry Interface. Tidigare var det utmanande för branschen att nå ut till oss, det är ett minne blott nu. Experterna på ämnen som ammunition, artilleri är med oss. Så om branschen behöver hjälp i form av expertis, testintervall, hjälper vi till.
När något nytt dyker upp kommer det alltid att finnas en viss oro. Jag är glad att kunna berätta att Agniveer har fungerat oerhört bra. Den typ av motivation de (Agniveer-rekryterna) har är helt enkelt fantastisk
Annons
PARTHA SARTHI BISWAS: På tal om lärdomar från Ukraina-Ryssland, du pratade om civil militär fusion. Vad menade du med det?
Idag, inom det civila området, finns det massor av möjligheter som landet har. Till exempel när det gäller gränsinfrastruktur, i de två staterna Rajasthan och Gujarat, är de infrastrukturuppgraderingar som har skett fenomenala. Idag har vi Bharatmala (vägutvecklingsprojekt) som går direkt till de främre områdena. Tidigare brukade vi ha ett nodalt försvarskoncept. Det fanns bara begränsade vägar och spår. Vår strategi var att man nekar vägtillträde, så viktiga städer brukade hållas som en nod. Men idag har vi Bharatmala-projektet och den västra godskorridoren. Min poäng är hur vi kan utnyttja den kapacitet som landet har för försvarsändamål. När vi fick den nationella logistikpolicyn var säkerheten inte en särskilt viktig beståndsdel i den initialt, men vi kunde eftermontera den. Vi tog kontakt med handels- och industriministeriet och höll ett seminarium om civil-militär fusion och fick mycket bra feedback.
I vårt land säger vi att shakti är feminint… Jag är glad att denna shakti alltmer blir en del av organisationen… Idag har vi en permanent kommission för kvinnor och det finns kvinnor i ledarroller
AJAY SHANKAR: Nyligen hade vi en incident där en senior DRDO-forskare påstås bli instängd genom sociala medier (i ett spionagefall i Pune där Southern Command också är baserat). Har detta väckt några specifika funderingar inom er anläggning om hur man ska tackla detta? Funderar du på några nya åtgärder? Planeras ett nytt medvetandesteg?
Det har verkligen påverkat oss och vi har tagit fasta på det på ett mycket stort sätt. Detta har alltid varit en av våra kärnfrågor – sociala medier, fall av honungsfångst, eftersom vi är medvetna om att både Kina och Pakistan använder dessa till sin fördel. Och speciellt Pakistan… de har en robust organisation och deras enda syfte är detta, hur når vi ut till Försvarsmakten och andra, direkt och indirekt, får tillgång och sedan honungsfälla och utvinner information. Så vi är mycket medvetna om detta. Försvarsmakten och armén, i synnerhet Södra armén, har tagit ett stort antal steg i denna riktning.
Den ena är att vi hela tiden måste göra människor medvetna, de vanliga, eftersom det är en dynamik som hela tiden förändras… enheter kommer, enheter kommer att gå… Det finns alltså interna revisioner, överraskningskontroller, externa revisioner, och även ett antal övningar, som vi kallar cyberfästningsövningar… Lektionerna är delade… Jag tror inte att det finns något system som är helt idiotsäkert. Men det är en dynamisk process, och vi fortsätter att försöka ta reda på vad dina sårbarheter är och hur du kopplar (dem). Jag skulle säga att vi är i ett mycket bra skick idag och att vi kan ta hand om våra system.
Jag tror att en soldat måste vara andlig. Det finns… skillnad mellan att vara andlig och att vara religiös… (Andlighet) är vetenskapen om att förstå vem jag är. Om jag inte förstår mig själv, hur ska jag göra något annat
Annons
MANOJ MER: Annat än att Pakistan och Kina ägnar sig åt honungsfångning, är det vanligt över hela världen? Tillgriper Indien också det?
Jag skulle säga att det är ganska vanligt över hela världen. Vi tror alltid på Chanakya Niti av 'Saam, daam, dhand, bhed'… vi måste använda allt och allt för att skydda vår suveränitet och för att säkerställa vårt lands integritet.
Jag tror att en soldat måste vara andlig. Det finns… skillnad mellan att vara andlig och att vara religiös… (Andlighet) är vetenskapen om att förstå vem jag är. Om jag inte förstår mig själv, hur ska jag göra något annat
ATIKH RASHID: Det har gått ett år sedan Agnipath-schemat lanserades. Hur har upplägget gått hittills? Det förekom protester till stor del på grund av oro bland blivande jawans om anställningsförmåner. Det sades att det skulle påverka vilken typ av människor man får. Har du sett någon förändring i kvaliteten på rekryter?
Förändring är det enda konstanta. När något nytt dyker upp kommer det alltid att finnas en viss oro. Jag är glad att kunna berätta att Agniveer har fungerat oerhört bra. Den typ av motivation som de (rekryterar) har är helt enkelt fantastisk. Josh (entusiasm) och jazba (passion) finns där… Vi har teleskoperat utbildningstiden, utökat antalet moduler och perioder och tagit ut några teoriområden eftersom vissa saker bäst kan läras på jobbet. I dagsläget är vi mycket nöjda.
Det andra och viktiga steget skulle vara när rekryten går med i enheten och börjar arbeta. I den utsträckningen har vi haft många iterationer och har arbetat fram modaliteterna. Som att vi säger till Agniveers att när du går tillbaka, kommer du att fortsätta att vara en rashtra veer. Detta speciella system är en win-win-situation. Om du absorberas blir du en del av den stora indiska armén och om du inte blir absorberad, finns det inget att förlora. Du har utbildats i fyra år. Under denna period skulle den personen ha insupat organisationens principer och disciplin. De får tillräckligt med pengar och regeringen har vidtagit många åtgärder för att säkerställa en smidig övergång. Från och med idag har 10 procents reservation för dem tillkännagivits av BSF, CRPF och CISF och Järnvägarna har förbundit sig till 15 procents reservationer. Diskussioner förs också med branschen.
När något nytt dyker upp kommer det alltid att finnas en viss oro. Jag är glad att kunna berätta att Agniveer har fungerat oerhört bra. Den typ av motivation de (Agniveer-rekrytterna) har är helt enkelt fantastisk
ANURADHA MASCARENHAS: De väpnade styrkorna tar initiativ för att uppmuntra kvinnor att gå med. Vilka är utmaningarna för kvinnor, särskilt inom ledarskap och verksamhetsområden?
Du är medveten om att kvinnor är inskrivna i ett tiotal strömmar i armén, allt från ingenjörer, arméns luftförsvar, ammunition, underrättelsetjänst och nu stridsstödartilleri, förutom sjukvårdskåren och vårdtjänster. Vi som organisation måste också ändra tankesätt. När du väl håller ditt sinne öppet förändras också ditt tankesätt. Jag är faktiskt vittne till denna förändring. I vårt land säger vi att shakti (might) är feminint. När väpnade styrkor representerar landets shakti behövde vi just denna shakti. Jag är glad att denna shakti alltmer blir en del av organisationen. Jag kan försäkra dig om att tankesättet förändras snabbt. Idag har vi Permanent Commission för kvinnor och det finns kvinnor i ledarroller.
Vi hade (urvals)styrelsen för dem, och eftersom det hände för första gången var vi tvungna att justera policyn… ; styrelserna kommer att vara könsneutrala. Det kommer att vara lika villkor. Jag förlitar mig absolut på vår förmåga och anpassningsförmåga till förändring.
Annons
ATIKH RASHID: När det gäller Agniveer-planen finns det farhågor för att de som inte absorberas av tjänsterna kommer att leda till militarisering av samhället efter att de går tillbaka.
Inte alls. Det finns mycket stora andelar indiska armésoldater som går i pension ganska tidigt. Försvarsmakten förvandlar dig verkligen. Det kan finnas undantag, men de utgör inte regeln. Det är viktigt att övergången till något meningsfullt och konstruktivt sker snabbt.
SUSHANT KULKARNI: Med Southern Commands geografiska miljö och institutionella mix är det ett idealiskt exempel på samhörighet och integration av tre tjänster. Hur blir resan mot bildandet av teaterkommandon?
Jag kommer inte att prata om teateriseringen eftersom det är något som händer, och på rätt sätt. Men på Southern Command har du rätt i att säga det. Vi är på halvön Indien. De flesta av flygledningarna och alla sjöbefälen är samlokaliserade med Södra kommandot och vi har en mycket bra ekvation med dem. Vi har regelbundna interaktioner. Southern Command blir en idealisk testplats för både samhörighet och integration. I den utsträckningen har vi täckt mycket mark.
Annons
CHANDAN HAYGUNDE: Armén har aldrig varit i en direkt väpnad strid mot Naxals. Hur ser armén på vänsterextremism (LWE) och dess förändrade taktik?
Du påpekade helt riktigt att när det gäller LWE så är vi inte direkt involverade. När det gäller de förändrade konturerna följer vi situationen noga. Vi interagerar med våra motsvarigheter från olika byråer och det sker delning av information. Förebyggande och proaktiva åtgärder för hur vi isolerar oss själva är en dynamisk process.
DIPANITA NATH: Vad är ditt budskap till de människor som alltid försöker förklara krig med grannländer å dina vägnar på sociala medier?
Jag tycker att sociala medier är ett väldigt demokratiskt utrymme. Om folk vill säga något kommer de att ventilera sina känslor. Men att vara en ansvarsfull medborgare är viktigt eftersom allt du lägger ut där når världen i stort. Det visar dina värderingar, principer och etik.
Annons
Jag tycker att det är väldigt viktigt att medborgarna blir en del av ett ekosystem som säger att detta är min nation och jag står för min nation. Mina handlingar bör inte försämra dess värderingar.
AJAY JADHAV: Det finns planer på att upplösa kantonsnämnderna och slå samman dem med närmaste lokala medborgerliga organ. Vad tycker du om det?
Kantonementer förs vidare från den brittiska eran. Idag är de mitt i stan, som i Pune. Vi måste justera lite så att civila som är där i kantonen fortsätter att dra nytta av statens och centralregeringens system. Vi måste också introspektera om vi har kunnat ge de civila, som vistas i kantonen, deras avgifter. Har jag kunnat ge dem tillgänglighet och andra faciliteter? Hur vi omorienterar kantonsstyrelserna i samklang med den nuvarande verkligheten är viktigt. Mot det har Southern Army tagit massor av steg. Vi behöver stora områden för trupper att öva, repetera och utföra manövrar. Inget av vårt område får stå ledigt och vi måste använda det produktivt. Vart du än går i Indien är kantonerna som en oas. Om människor i Pune andas lätt tror jag att det är tack vare Cantonment.
AJAY JADHAV: Menar du att Cantonment Boards ska behållas?
Jag skulle inte göra ett uttalande om den där. Jag kan säga att vi idag är i en position där vi kan få Cantonment Boards att fungera effektivt.
SHALMALI BHAGWAT: “Sahayak”-systemet i den indiska armén kritiserades hårt 2022 efter att två videor dök upp på sociala medier. Högsta domstolen hade skjutit ner en PIL till förmån för att avskaffa systemet 2022. Vad är dina tankar om detsamma och tror du att den indiska arméns interna arbete behöver ändras?
“kompis”-systemet i den indiska armén är beprövat och extremt viktigt för arméns funktion. Det finns mycket felaktig information om detta system. Det är inte en tjänare-mästare-relation, utan en där båda är kompisar.
Kompiser kämpar med oss i krig och andra operationer och gör det möjligt för en befälhavare att tänka, planera, koordinera och utföra. Med det sagt anser jag att vi bör se till att detta system inte missbrukas. Jag tror att det inte har förekommit ett enda fall av att kompissystemet har missbrukats i Södra kommandot. Det finns många historier om hur en kompis har räddat en officer och en officer har räddat en kompis. Det är ett djupt förhållande.
DIPANITA NATH: Du har talat om den andliga soldaten. Finns inte andlighet och att vara soldat på motsatta ändar av spektrumet?
I Bhagavad Gita säger Krishna till Arjun att ta upp gandivan och slåss. Kämpa för vad? För vad som är rätt. Det är därför jag säger att vi som soldat måste kämpa för att skydda värden. Det är av ingen annan anledning som Guru Gobind Singh skapade Khalsa Panth. Dess soldater är kända över hela världen för sin soldatskicklighet och korrekthet i strid. Jag tror i grunden att en soldat måste vara djupt andlig. Det finns en absolut skillnad mellan att vara andlig och att vara religiös. Vad är andlighet? Det är vetenskapen om att förstå vem jag är. Om jag inte förstår mig själv, hur ska jag göra något annat?
Läs även
Ugo Astuto på Idea Exchange: 'Rysk aggression, inte sanktioner, är påverkad…
Vinesh Phogat på Idea Exchange: När kvinnor höjer sina röster, är t…
Raghav Chadha på Idea Exchange: 'BJP ser AAP som sin nationella utmanare…
Idéutbyte: Tejaswin Shankar och Murali Sreeshankar om deras vänskap…
DIPANITA NATH: Inkorporerar du andliga övningar och meditation i arméns rutiner?
Ja eftersom det hjälper till att lugna sinnet. Krig är den mest stressiga situationen. Allt och allt som kan lugna dig är till hjälp. Så vi försöker alla medel som meditation och yoga. Utövandet av yoga, den fullständiga åttafaldiga vägen för den, har erkänts över hela världen.
© The Indian Express (P) Ltd