Publicerad 1 april 2023 kl 07.09
Ekonomi. Facken och arbetsgivarna har kommit överens om att slå svenskt rekord i löneökningar med ett industriavtal som sträcker sig över två år och ger ett lönepåslag med 7,4 procent, skriver parterna i ett pressmeddelande. Därmed står det klart att inflationen kommer att bita sig fast i Sverige.
Dela artikeln
TwittraDela
Inflationen
- Larmet: Folkhälsan hotas av matpriserna
- Villaägarbidraget ökade inflationen ytterligare
- S kräver priskommission för matpriserna
- Lidls varor med sänkta och frysta priser – hela listan
- Stefan Ingves tilldelas "Lifetime achievement award"
Visa alla
– Det är det högsta värdet i årstakt vi haft i historien, säger Sveriges ingenjörers förbundsordförande Ulrika Lindstrand.
Löneökningarna väntas också pressa ned den svenska kronan till nya bottennivåer, vilket gynnar exportindustrins konkurrenskraft.
“De ligger på en nivå som kan normera på svensk arbetsmarknad och samtidigt gynna Sveriges konkurrenskraft”, skriver parterna i sitt pressmeddelande.
Facken erkänner att det blir reallönesänkningar i år, då inflationen ligger på 12 procent.
Men likt Anders Borg uppger sig parterna mer eller mindre veta att inflationen har sjunkit till 2 procent före årsskiftet, vilket skulle innebära att löneökningen 2024 faktiskt blir en liten reallöneökning.
– Vi kommer att kunna återgå till reallöneökningar nästa år, lovar IF Metalls ordförande Marie Nilsson sina medlemmar i ett uttalande till SVT.
Men de flesta medlemmar förstår förmodligen redan nu att detta inte kommer att ske.
Det nya avtalet kommer efter att Riksbanken meddelat att man överväger att strunta i att höja räntan i april, och därmed ge upp kampen mot inflationen.
I praktiken planeras därmed en lång period av så kallad repression, där de bättre belånade får högre löner och därmed minskar sina skuldkvoter på sikt tack vare inflationen.
Först när de stora väljargruppernas skuldkvot är hanterbar kan räntan höjas utan större protester och inflationen kan då minska över tid.
Metoden har använts i Asien för att få ned staters skulder på befolkningens bekostnad. Men för Sveriges del handlar det snarare om att få ned viktiga väljargruppers belåning på mindre viktiga väljargruppers bekostnad.
Höga löneökningar innebär inte per automatik ökad köpkraft för löntagarna. Under inflationsåren på 1970-talet ökade de nominella lönerna med i genomsnitt 8,1 procent per år, men de reala löneökningarna stannade vid endast 0,5 procent per år.
Kombinationen av hög inflation och låga räntor gör finansiell repression mycket skadlig för obelånade, pensionärer och låginkomsttagare, då priserna stiger kraftigt under många år medan värdet av sparande sjunker.
I industriavtalet försöker man delvis kompensera för detta genom att höja de lägsta lönerna med 1.350 kronor, vilket dock bygger på glädjekalkylen om att inflationen är borta före nyår.
Det viktiga industriavtalet lägger nu grunden för de totalt 470 förbundsavtal som ska omförhandlas i år. Totalt berör de cirka 2,3 miljoner anställda.