Deepak Punia och Muhammad Inam under finalen. (Reuters)
Den 5 augusti 2021 drabbades Deepak Punia av ett hjärtesorg när brottaren från Haryana förlorade bronsmatchen mot San Marinos Myles Nazem Amine i 86 kg-kategorin vid OS i Tokyo. Det var en medalj som Punia desperat ville vinna – för sitt land och för sin mamma vars dröm det var att se sin son på pallen vid OS och som dog för ett år sedan.
Ett år senare till på datumet hyllade 23-åringen sin mamma när han slutade överst på prispallen vid pågående Commonweath Games i Birmingham och tog guldmedaljen med en seger över Pakistans Muhammad Inam. Det fanns inga stora drag men Punia, med bättre uthållighet, höll ut Inam med 3-0, vann sin första poäng från en push out, andra på passivitet från pakistanen innan han fullbordade segern med ytterligare en push out-poäng.
Läs också |Commonwealth Games 2022 Dag 8 Indien Höjdpunkter: Guld för Bajrang, Sakshi och Deepak i Wrestling, Australien slog Indien med 3-0 i Hockey SF
Hemma i byn Chhara i Haryana’s Jhajjar, far Subash Punia, som gav upp sin mejeriverksamhet för att hjälpa sin son att växa som brottare. “Vi kommer att fira tills han kommer hem med medaljen,” sa Subash. “Min fru ville se Deepak vinna en OS-medalj. När nationallägret stängdes efter avstängning 2020 tillbringade Deepak 18 dagar med sin sjuka mamma i vår by. Hon miste livet den 9 april 2020. Efter att ha förlorat OS-matchen var han nedslagen. Men vi såg till att han fick ett varmt välkomnande när han kom tillbaka. Vinst och förlust och en del av sporten och det var vad vi ville att han skulle förstå.”
LÄS |Varför Indien måste sluta delta i Commonwealth Games
När Deepak växte upp i byn lyssnade Deepak på berättelserna om sin far, farbröder och kusiner som slogs i lokala dangaler. Kusin Sunil Kumar, känd som Sunil Chotiwala för att ha en hästsvans, var en nationell mästare. “Deepak spelade ofta med Sunils troféer och medaljer. När han var fem år fick jag honom inskriven på Arya Virendra Akhada i vår by, hans dag skulle börja klockan 5 på morgonen och han tillbringade större delen av sin dag på akhada som andra bofasta praktikanter innan han återvände hem på kvällen. Han skulle ta hemgjorda lassi och ghee med sig till akhada”, påminde Subash.
Subscriber Only StoriesView All
PremiumHur den indiska actionspektakulära RRR blev en smäll i Amerika 5 sätt på vilka Samsung kan förbättra Galaxy Z Flip 4 och Fold 4 “Vill visa att Indien kan ta fram mindre, kostnadseffektiva SLV”: S Somanat… Delhi Rewind: How Dilshad Garden började som en del av Lahore Prenumerera nu för att få 66 % RABATT Mer från Political Pulse Klicka här för mer Det var också tiden då Subash skulle bära mjölk på sin motorcykel till Delhi för att sälja i samhället. Medan Deepak skulle tävla i de lokala dangalerna, innebar det att Subash var tvungen att lämna mejeriverksamheten 2011 och satsa på heltid på att resa med sin son och förbereda sin diet. “Jag tog regelbundet lån från mina vänner och släktingar för att stödja hans träning och skulle betala tillbaka när Deepak skulle vinna dangals eller titlar och få kontanta belöningar,” påminde Subash. 2014 skrev Deepak in sig på Chhatrasal Stadium i Delhi under tränaren Virender Kumar. Inom två år vann Deepak sin första internationella medalj, ett guld, vid World Cadet Championship-2016 i Georgia. 2018 tog Deepak ett silver vid världsmästerskapet i juniorbrottning i Slovakien innan han avslutade Indiens 18-åriga väntan på en världsmästare för juniorer med titelvinsten i kategorin 86 kg i världsmästerskapet i brottning för juniorer i Estland. Virender Kumar minns att Deepak under de första dagarna av träningen ofta halkade eller tog tag i motståndarens kläder, som det gjordes i lerbrottning. “Vi började träna honom i grunderna i matbrottning. Han tog ingen tid att bemästra rörelserna. Hans fötter rörde sig snabbt. Att ta poäng med Kehri Patt eller Dohri Patt har blivit hans starka sida”, säger 50-åringen, som nu driver sin egen akhada nära gränsen till Singhu. Nyhetsbrev | Klicka för att få dagens bästa förklarare i din inkorg Virender Kumar sa att Deepak älskar att se matcherna av tvåfaldige olympiska och trefaldige världsmästaren Hassan Yazdini – han hade förlorade mot iraniern i asiatiska mästerskapet — förutom att ägna tid åt att skandera Hanuman Chalisa. I hans hem har systrarna Manisha Sangwan och Pinki skött saker och ting och vet att när Deepak kommer tillbaka med medalj kommer han att be om rätter som deras mamma brukade laga. “Deepak var väldigt nära vår mamma. Ibland blev han sen och vår mamma gjorde choorma och aloo paranthas åt honom. När han kommer tillbaka kommer vi att välkomna honom med choorma”, sa Manisha. TVÅ ÄR ALLTID BÄTTRE | Vårt tvååriga prenumerationspaket ger dig mer till mindre Köp nu
Premium
Premium
Premium