”1992 års konsensus” – en nyckel för att förstå Taiwankrisen

0
81

För 100 år sedan hade ingen kommit på tanken att Kina och Taiwan skulle vara olika länder. Och officiellt lever både Peking och Taipei med uppfattningen att det fortfarande bara finns ett enda Kina. Men det är en illusion som knakar ordentligt i fogarna. Omni går igenom årtalen du måste ha koll på i Taiwans historia. Kinas så kallade ”nationalistiska” regering under Chiang Kai-shek får ett uppror på halsen när kommunistpartiet under Mao Zedong inleder ett inbördeskrig som ska pågå i ett par decennier. Under andra världskriget kämpar båda parter mot den japanska ockupationsmakten, men var för sig, och drabbar även samman ibland. Kommunisterna vinner inbördeskriget på fastlandet och kör ut nationalisterna, som tvingas ta sin tillflykt ut till havs – man etablerar sin huvudbas på ön Taiwan men kontrollerar även en rad andra större och mindre öar. Nu har Kina två olika regeringar, en kommunistisk i Peking och en nationalistisk i Taiwans huvudstad Taipei. Pekingregeringen erkänns av Sovjetunionen och östblocket, Taipeiregeringen av så gott som alla andra länder. Kinas plats i FN innehas av Taiwan. Än så länge har Taiwan den starkare flottan, och förklarar fastlandet i blockad – inga skepp får lägga till i fastlandets hamnar. Det håller dock inte länge. Kommunisterna lägger beslag på några av nationalisternas öar, den största är Hainan i södra Kina. Redan detta år avbryter Sverige sina diplomatiska kontakter med nationalistregeringen och etablerar kontakt med den kommunistiska regeringen i Peking. Pekingregeringen har inte lyckats erövra samtliga av nationalisternas småöar, så Taiwan har kvar några grupper av öar som ligger precis intill fastlandets kust, långt från huvudön Taiwan. År 1954 bryter en kris ut, där Peking angriper och erövrar några av dem. Den amerikanska regeringen överväger att sätta in kärnvapen, och episoden anses ha bidragit till att Kina inleder en process för att skaffa egna kärnvapen. Ännu en kris utbryter. Kommunisterna bombarderar de taiwanesiska Kinmenöarna, precis utanför fastlandets kust. Taiwan svarar med att attackera fastlandet. Taiwan uppmanar USA att ge sig in och bomba Kina, men Washington avstår och nöjer sig med att ge Taiwan vapen. 17 länder föreslår att Pekingregeringen ska ta över Kinas plats i FN från Taiwan, som ska uteslutas. USA försöker motsätta sig men blir nedröstade i generalförsamlingen. Sovjetunionen och alla östländer röstar för, men noterbart är att även de flesta västländer, däribland Sverige, Storbritannien, Frankrike och Kanada, stöder förändringen. Efter detta börjar insikten sakta sprida sig på Taiwan att det bästa kanske vore att bli en helt och hållet självständig stat. Än så länge håller statsledningen dock fast vid den gamla idén att man är den rätta representanten för hela Kina, något som ska visa sig viktigt 20 år senare. Peking och Taiwan inleder inofficiella diplomatiska relationer och öppnar för investeringar mellan länderna, och även individuella besök. En tid av avspänning inleds under 1980–90-talen, och Taiwanregeringen förklarar så småningom officiellt att krigstillståndet är avslutat, även om något fredsfördrag aldrig undertecknas. De exakta omständigheterna är oklara, men händelser detta år ska bli mycket betydelsefulla. Det påstås nämligen att vid ett möte mellan representanter från Peking respektive Taiwan etableras det som senare ska kallas ”1992 års konsensus” (på engelska: ”1992 Consensus”). Enkelt uttryckt innebär det att Peking och Taiwan är eniga om att det bara finns ett enda Kina, men olika tolkningar av vad detta innebär. ”1992 års konsensus” innebär alltså ett avvisande av formell taiwanesisk självständighet. Sedan dess har Peking hållt fast vid detta konsensus, men ledarna i Taipei har inte alltid gjort det. Regeringen i Peking är hela tiden uppmärksam och angelägen om att Taiwans ställning i USA inte ska bli för stark, så när öns president Lee Teng-hui bjuds in till ett amerikanskt universitet för att föreläsa blir ilskan stor. Generalsekreterare Jiang Zemin beordrar mobilisering och den kinesiska militären inleder flottövningar och robottester runt Taiwan. USA svarar med att skicka ett 30-tal stridsfartyg till Taiwan, och Peking inser enligt bedömare att USA är alltför starkt för att utmana. Men relationen Peking-Taipei försämras igen. Efter några år av kyla möter Kinas ledare Hu Jintao några av de högsta taiwanesiska företrädarna. Man beslutar att bygga vidare på det ekonomiska samarbetet. Tsai Ing-wen vinner det taiwanesiska presidentvalet. Hon vägrar uttrycka sitt stöd för ”konsensus av 1992” och relationerna med Peking försämras. Peking minskar återigen på kontakterna med ön. Uttalandena från båda håll blir alltmer konfrontativa. I augusti besöker talmannen för USA:s representanthus, Nancy Pelosi, Taiwan. Kina protesterar våldsamt och inleder en rad militärövningar runt ön när Pelosi rest därifrån.