Behöver vi i Sverige oroa oss för en kärnkraftolycka i Zaporizjzja?

Kärnkraftverket i ukrainska Zaporizjzja används som ett fort av de ryska trupperna som intagit området. FN:s atomenergiorgan IAEA beskriver situationen som ”helt utom kontroll”. Finns det risk för en olycka och behöver vi i Sverige vara oroliga? – Den generella risknivån ökar ju, men främst i närområdet, säger Mattias Karlsson vid Strålsäkerhetsmyndigheten. Runt kärnkraftverket i Zaporizjzja, ett av Europas största, har Ryssland byggt ”ett fort” sedan området intogs av ryska trupper i mars, rapporterar New York Times. Mellan reaktorerna har ryska styrkor placerat raketartillerisystemet Grad som de använder för att attackera mål i närområdet. De vet att Ukraina inte vågar besvara elden av rädsla för en kärnkraftsolycka. – Anläggningen befinner sig mitt i en konfliktzon med två parter som inte är överrens. Risken ökar ju att någonting händer. I första hand att produktionen upphör på anläggningen, men säkerheten bedömer vi inte är direkt hotad i nuläget, säger Mattias Karlsson, utredare på svenska Strålsäkerhetsmyndigheten. Men det finns andra faror än direkta krigshandlingar. Enligt FN:s atomenergiorgan IAEA är läget för själva driften ”helt utom kontroll”. Det faktum att kraftverket styrs av Ryssland men drivs av ukrainsk personal ger upphov till en ”paradoxal situation”, vilket leder till friktioner och även påstått våld, enligt IAEA-chefen Rafael Grossi. Det är också en av de största utmaningarna för säkerheten, menar Mattias Karlsson. – Grundläggande säkerhetskrav är att anläggningsägaren ska ha det fulla ansvaret. De ska kunna fatta egna, oberoende beslut, ha kontroll över anläggningen, utföra underhållsåtgärder som krävs och sköta den på egen hand så att personalen får lugn och ro. Det har man inte kunnat göra, säger Mattias Karlsson. – Nej, det är omöjligt, förklarar Mattias Karlsson. Först och främst är det olika reaktortyper i kärnkraftverken i Zaporizjzja och Tjornobyl. I Tjornobyl finns så kallade RBMK-reaktorer. De är grafitmodererade lättvattenreaktorer som består av flera ton grafit. I Zaporizjzja är det istället tryckvattenreaktorer vilket innebär att det bara finns vatten i härden. En liknande grafitbrand som inträffade i Tjornobyl kan alltså inte inträffa. – Ska man ha någon typ av worst-case scenario i bakhuvudet så är kärnkraftsolyckan i Fukushima en mer rimlig jämförelse. Även där finns det skillnader i reaktortyper även om de är förhållandevis lika. Tjornobyl blir missvisande eftersom det är så pass annorlunda teknik. Även vid riktigt svåra haverisituationerna sker den absolut största påverkan i närområdet. Vid kärnkraftsolyckan i Fukushima var det ett område på några mil runt anläggningen som drabbades av kontaminering och där människor tvingades evakuera. – När vi pratar om närområdet så pratar vi också om närmaste grannländer. Polen, Tyskland, Vitryssland och Ryssland. Det ligger i deras egna intresse att undvika svåra scenarion, säger Mattias Karlsson och tillägger: – Sannolikt försöker de undvika att skapa sådana risker, men sedan är det inte säkert att alla känner till vilka risker som finns. Även om kärnkraftsolyckan i Tjornobyl skedde långt från Sveriges gränser så drabbades även vi när radioaktiva ämnen följde med vinden och regnade ner över landet. Spår som fortfarande finns kvar, även om de sakta suddas ut. Väder och vind skulle förstås vara en faktor även vid en kärnkraftolycka i Zaporizjzja, men en stor skillnad var att informationen om olyckan 1986 inte nådde ut och under lång tid mörkades av Sovjetunionen. Det skulle inte vara möjligt i dag, säger Mattias Karlsson. Skulle något hända vid kärnkraftverket i Zaporizjzja skulle informationen genast nå fram och det internationella samfundet kommer kunna vidta åtgärder. – Det finns en snabb möjlighet för oss att agera. Vi har också en direkt interaktion med IAEA som har sitt varningssystem. Informationsgången kan man förvänta sig är tämligen snabb. Plus att vi har mätutrustning där vi samlar in information i olika delar av landet, säger han. Vi i Sverige behöver inte känna någon oro, menar Mattias Karlsson. – Det värsta som kan hända i det här fallet är en härdsmälta med utsläpp i omgivningen. I en sådan situation är det värsta man kan tänka sig livsmedelsrestriktioner. Det kan antingen vara livsmedel producerade här eller i området där olyckan skett. I Sverige är beredskapen god vid en eventuell kärnkraftsolycka. Strålsäkerhetsmyndigheten har en beredskapsorganisation som kan kallas in vid behov. Det gäller såväl beredskap vid strålskyddshändelser och reaktorberedskap om det är något på en kärntekniskanläggning som har inträffat. – Det är en ny situation för egentligen alla att kärnkraft blir direkt inblandad direkt i konfliktzoner. Därför är det i IAEA:s intresse att försöka att hitta rutiner för att hantera det här på bästa sätt. Det är viktigt för Strålsäkerhetsmyndigheten är att stötta IAEA i den ambitionen, säger Mattias Karlsson. Vill du läsa mer?