Så påverkas Sverige när Ryssland stryper gaskranen

Den 11 juli slutar naturgasen strömma från Ryssland till Tyskland. Serviceavbrottet beräknas pågå till den 21 juli, men det finns en oro för att Ryssland inte återupptar leveranserna efter det. Omni reder ut vad hotet innebär – och om det finns en risk för en ny energinationalism i Europa. Rysk naturgas kan nå Europa via olika vägar. Men Nord Stream 1 står för en stor del av Europas import. Maxkapaciteten på Nord Stream 1 är omkring 55 miljarder kubikmeter gas per år. I fjol importerade EU totalt 140 miljarder kubikmeter rörledd naturgas från Ryssland. Hur stort flödet är via en enskild rörledning varierar konstant, skriver Energimyndigheten i ett mejl till Omni, men i vanliga fall nyttjas Nord Stream 1 ofta till full eller nära full kapacitet. Den ryska gasen, inklusive gas som går via Ukraina, stod för 29 procent av all gas i Europa i fjol. Det visar branschorganisationen Entsogs visuella översikt. Med samma verktyg kan man se att den ryska gasen i början av juli stod för 16 procent. Eftersom gas inte ursprungsmärks är det svårt att veta exakt varifrån gasen som används i Sverige kommer. Patric Elmén, presschef på Eon som är en av de stora gasförsäljarna, hänvisar till en sammanställning som TV4 gjorde i maj. Enligt den uppskattade landets sju gasleverantörer den ryska andelen till mellan 0 och 15 procent av den egna försäljningen. Saila Horttanainen är chef för kommunikation på Nordion Energi som äger gasnätföretaget Swedegas. Nordion ansvarar för transporten av gas och har inget att göra med gasavtalen som antingen görs upp på gasbörsen eller genom bilaterala avtal, men Horttanainen kan generellt säga att dagens gasmix är ett undantag från det normala. – Gasen till den dansk-svenska systemet kommer i normala fall från Tyra-fältet utanför Jyllands kust och från biogasproduktion. Men just nu genomgår gasfältet en omfattande renovering vilket gör att vi importerar gas från det europeiska systemet. Sommaren 2023 ska Tyra-fältet producera gas igen. Men redan i höst förbättras försörjningstryggheten. Baltic Pipe Project ska göra det möjligt att transportera gas från Norge till Danmark och Polen. I Sverige är det främst industrin som använder gas. Mer än en tredjedel av gasen i det svenska systemet utgörs av biogas och andelen ökar för varje år. Företag som använder gas har en beredskapsplan i händelse av en försörjningsstörning och Energimyndigheten ansvarar för en nationell krisplan, berättar Saila Horttanainen. – Det finns bara mellan 20 000 och 25 000 svenska hushåll som använder gas, och de flesta har valt biogas till sina hem. Gasen användas bland annat för att värma bostäder eller för att tanka fordon. – Hushållen är så kallade skyddade kunder i händelse av en störning. Det innebär till exempel att det svenska gaslagret utanför Halmstad i första hand ska användas för att tillgodose deras behov, om det uppstår problem under vintern. – En sak vi tittar på är möjligheten att få tillgång till ännu mer lagerkapacitet. Vi har ett samarbete med Danmark, där finns det gott om lager, säger Horttanainen till Omni. Energimyndigheten svarar Omni att det inte är uteslutet att EU-länder stänger av gasflöden mellan medlemsstater. ”Generellt är det sannolikt svårt att stänga av gasflöden mellan medlemsstater på den inre marknaden. Det kan möjligtvis vara applicerbart under krisnivå ’kris’ då icke-marknadsbaserade åtgärder blir möjliga för medlemsstater att använda. EU:s medlemsstater har också möjlighet att sluta så kallade solidaritetsavtal med varandra för att som en sista utväg vid en krissituation kunna begära gas från sina grannländer. Men det råder oklarhet kring hur dessa avtal ska fungera i samklang med andra icke-marknadsbaserade åtgärder eftersom sådana avtal aldrig har aktiverats tidigare”, skriver myndigheten per e-post. Det finns tre krisnivåer: tidig varning, beredskap och kris. Den 21 juni utlyste Energimyndigheten krisnivån tidig varning för naturgasnätet i Syd- och Västsverige. Antti Paananen, direktör på Energimyndigheten i Finland, utgår från att det råder solidaritet inom EU. – Storbritannien är ju inte i EU. EU:s inre elmarknad bygger på att länderna är sammanlänkade både när det gäller efterfrågan och utbud. El ska produceras där det är så förmånligt som möjligt, på ett hållbart sätt. I praktiken betyder det att ett enskilt land en dag kan vara nettoimportör av el, den andra dagen nettoexportör. Enligt Paananen skulle det vara svårt att prioritera nationella intressen med tanke på den sammanlänkade infrastrukturen. Antti Paananen säger ändå att det finns många osäkerhetsfaktorer inför vintern. Bland annat The Economist har noterat att Europas beroende av rysk gas verkar bli allt svårare att ersätta. En brand i en LNG-anläggning i Texas och underhållsstopp på franska kärnkraftverk förvärrar situationen. Situationen i övriga Europa kommer sannolikt att märkas i form av högre priser även i Norden, enligt Paananen. För de nordiska länderna med vattenkraft handlar osäkerheten om huruvida det kommer tillräckligt med nederbörd under sommaren och hösten. I Finland behöver den nyaste kärnkraftsreaktorn köras igång senast i december för att Finland ska klara köldknäppar utan att behöva ransonera el – kapaciteten för elöverföring från Sverige kan inte helt ersätta den ryska elimport som Finland hittills förlitat sig på. – Vindkraftsproduktionen påverkas av vädret, som också styr konsumtionen. Om det är en mild vinter behövs mindre el. I Finland har det till och med talats om möjligheten att ransonera el om efterfrågan skjuter i höjden. Paananen förklarar att det kan handla om planerade elavbrott till vissa kunder under en begränsad tid. Vill du läsa mer?