Är Macrons storhetstid över – även i EU?

Fallet kom hårt och plötsligt för Frankrikes guldgosse. Emmanuel Macron blev återvald som president – men tappade majoriteten i parlamentet. På hemmaplan är misslyckandet ett faktum. Och med det en ny politisk era. Men hur påverkar turbulensen Macrons anspråk på EU:s ledarkavaj? Vill man bli omvald som president måste man väl synas i en valrörelse? Tydligen inte i Frankrike, där det ändå hör till ovanligheten att en president lyckas knipa en andra mandatperiod. Men under våren har Emmanuel Macron synts i sammanhang där han framstått mer som en president än som en presidentkandidat, beskriver TT. Han har valt bort de sedvanliga tv-debatterna, till förmån för en mer internationell positionering. Han har synts i telefon med Rysslands president Putin eller på plats med andra EU-ledare i krigets Ukraina. När han gick in i presidentskapet kom han från vänster, men omfamnade den liberala ekonomin. Med egna partiet ”Framåt” kunde han skapa en egen ideologi, Macronism. Men den har kommit att beskrivas som snarare en sammansättning politiska åsikter än en ideologi, eller helt enkelt ”vad helst Macron vill”. Han har styrt landet uppifrån och ner, men det är knappast unikt för honom i ett land där presidenten ofta kallas ”republikansk monark”. Tills nyligen: Mållös. Det tog en halv vecka efter nederlaget i parlamentsvalet innan han uttalade sig om läget. Nu försöker han hitta samarbetslösningar i parlamentet. – Det är tydligt att han tappat fart. Vi ser nu begränsningarna hos ”Macron, the clever centrist” som alltid lyckats ta sig igenom allt, säger Olivier Rozenberg, professor i Europastudier vid Sciences Po-universitetet i Paris, till Politico. Macron 2.0 ser enligt tidningen ut att definieras av Macronismens död. I stället vinner klassiska höger- och vänsterpartier mark i hemlandet och i spåren av Macrons vertikala styrsätt är dörrarna kanske inte direkt vidöppna för nya samarbeten. Även om det är nya allierade han behöver. I Frankrike har presidenten en stor roll när det kommer till Europa- och utrikespolitik och Emmanuel Macron har försökt profilera sig som en huvudperson inom EU. Men utan större tvekan har nederlaget i parlamentsvalet försvagat hans position i unionen, skriver Politico. Som ledare saknar han både det inhemska stöd som Italiens Mario Draghi åtnjuter och den i sammanhanget stabila regeringskoalition som Olaf Scholz leder i Tyskland. Men exakt hur Macrons egen röst inom EU kan komma att påverkas är oklart, enligt Eric Maurice som är chef för den kristdemokratiska tankesmedjan The Robert Schuman Foundation. Han påpekar för Euronews att avsaknaden av en majoritet i det franska parlamentet aldrig uppstått tidigare. – Därför vet vi inte vilket inflytande det här kan få över regeringens position i EU:s ministerråd eller för genomförandet av överenskommelser som kan fattas på EU-nivå. En mindre medgörlig nationalförsamling kan också göra att det krävs mer från Macron på hemmaplan, menar statsvetaren Göran von Sydow, som är chef för Svenska institutet för Europapolitiska studier (Sieps). – Och det gör att hans handlingsutrymme och förmåga att leda på det utrikespolitiska och EU-politiska planet blir något mindre, säger han till TT. Han nämner att en försvagad Macron kanske inte har möjlighet att ta lika mycket ledartröja när det gäller diskussionen om EU som en enad geopolitisk aktör. Vad som är tydligt är att om Macron kan anses vara en förkämpe för EU, så visar det också att det franska folket är missnöjda med vilken riktning det europeiska projektet är på väg. Vill du läsa mer?