Sveriges dödsskjutningar ligger i topp i Europa. Landets politiker är eniga om att våldet måste upphöra. Men hur ska vi som samhälle få bukt med det dödliga gängvåldet? Vad är det som driver konflikterna i gängen? Och vad talar för att Sverige ska kunna vända trenden? Omni har talat med tre experter, som från sitt respektive håll ger svar på frågorna. En sak är de överens om, problemet är komplext och det finns inga enkla svar. – Det här är ett komplicerat problem som uppstått i Sverige under lång tid och det finns ingen ”quick fix”. Det behövs en kraftig förbättring av polisens effektivitet. Enbart skärpta straff löser inget, för det går inte att straffa folk man inte får tag i. – Lika centrala är åtgärder som avser möjligheter till skola, arbete och meningsfulla fritidsaktiviteter som gör att ungdomar upplever att det är mer meningsfullt att arbeta och försörja sig, spela fotboll och så vidare, än att skjuta på folk. Det handlar om att den lilla gruppen som står långt utanför samhället ska bli så liten som möjligt. Det polisiära är viktigt, men utan det andra blir vi inte av med problemen. – Det finns inget enkelt svar. Man måste jobba från olika perspektiv, dels med polisens arbete men också det förebyggande arbetet. Jag anser att det är alldeles för lite diskussion i debatten om det förebyggande arbetet, och jag tror att man i ganska många år inte vågat vidta lämpliga åtgärder mot de pojkar som tidigt kommer in i kriminalitet. – En orsak tror jag är att det inte finns något specifikt program som man kan sätta in i socialtjänsten. Men måste jobba mer individfokuserat och se till att barn och unga går i skolan, inte missbrukar och inte träffar kriminella personer. – Vi som samhälle måste jobba från flera perspektiv. Nu har vi jobbat utifrån ett mer symptomatiskt perspektiv för att ge polis möjlighet att lösa grova brott. Men vi måste också jobba med grundorsakerna till varför unga dras in i eller väljer den här miljön. Vi måste förmå att jobba parallellt och långsiktigt med de främjande och förebyggande åtgärderna. – Där är skola och en meningsfull fritid jätteviktigt. Jobbar vi från den änden så skapar vi hopp och minskar rekryteringsbasen, och då kanske vi skulle se en större effekt av det vi gör. – Det är en mest spännande kriminologisk fråga. Det är unga män som lever i en subkultur där det viktigaste är att försvara sin ”heder”. De har hoppat av skolan tidigt, har arbetslösa föräldrar och skaffar sig våldsamma kompisar. Det blir inte lugnare av att de äldre lite mer erfarna gängmedlemmarna sitter inne. De unga hetsporrarna är de som anger riktningen. Det är en mycket dysfunktionell miljö som egentligen inte ens är ändamålsenlig för de som vill tjäna pengar på kriminaliteten. – Enligt min uppfattning så är narkotikahandeln det dominerande. Jag tror också att Sverige inte riktigt förstår omfattningen av detta. Det leder till att gängen delar upp sig geografiskt och sen blir det konflikter om man kommer in på varandras områden eller vill utöka. Primärt så är det makt och kontroll. – Dels den illegala marknaden med droger och indrivning som genererar snabba pengar. Sen är det också i många av de här konflikterna hämndaktioner, även på individnivå, där det finns ett stort tryck att hämnas sin kompis död. Det finns inga mellannivåer längre, man går direkt från konflikt och kränkning till skjutning. – En annan svårighet är att det är lösa nätverk. Det gör att det är väldigt svårt att gemensamt komma fram till lösningar för att dämpa konflikterna. Dödsskjutningar och häktningar påverkar även dynamiken i gängmiljön. När en person försvinner bildas det ett vakuum som ska fyllas på, ofta genom våld. Att ha ett stort våldskapital är mycket värt i denna miljö. Det är en väldigt svartvit värld, där ett felsteg kan vara förödande. – I vissa avseenden är hårdare straff alldeles utmärkt. En hel del gängkriminella behöver låsas in under lång tid. Vi behöver till exempel kunna hålla 15 till 17-åringar som springer runt och skjuter inlåsta och behandlade under längre tid än det som lagen i dag föreskriver. Straffskärpning som görs för att vinna politiska poäng i stället för att förebygga brott är däremot mycket dåligt, och det finns sådana tendenser i den politiska debatten. – Man kan inte säga att det är antingen eller. Man måste kunna hitta personerna som begår brott och ha tydliga påföljder. Nu har det skett stora framgångar med hjälp av internationell polis och exempelvis Encrochat, så nu finns möjlighet att kanske få en förändring. Då gäller det att polis, skola och socialtjänst snabbt tar sig an de unga som kan nyrekryteras. Det är nästan det jag ser som mest bekymmersamt. – Är man i en miljö där man står inför att döda eller bli dödad så är ett livstids straff inte ett perspektiv man har med sig. Så för att komma åt det beteendet har det ju ingen effekt. Däremot får det effekten av att den personen inte är ute på gatorna och kan begå fler liknande brott. – Det finns också en helhetsbild att ta hänsyn till. Om unga människor som begår grova brott sitter sina formativa år i fängelse sedan ska kunna bli en del av samhället så måste vi tänka på hur det ska gå till, hur vi förbereder dem för det, och hur vi förbereder oss för det. – Just nu ser det inte särskilt bra ut, tvärt om intensifieras skjutningarna. Men alla trender kommer och går, och det är inte alltid vi vet varför de upphör. Så småningom kommer även denna trend att upphöra, och det är klart att den bekämpande och den förebyggande delen kommer att bidra till det. Rätt ofta är de stora brottsutvecklingstrenderna internationella. Det innebär att Sverige kanske bara ligger i en fas före andra länder. Men hur de trenderna kommer att utvecklas är oerhört svårbedömt. Vad som ytterligare måste tilläggas i bilden är att vi har en kraftig ökning av det dödliga skjutvåldet i Sverige, inte en kraftig ökning av övriga våldsformer. – Vi kanske ändå kan tänka oss att det internationella polissamarbetet var någon typ av öppning när man nu lyckats frihetsberöva ganska många ledande aktörer. Det skulle kunna tala för att man nu har en möjlighet att komma fram här. Men då krävs verkligen insatser när det gäller de väldigt unga, och jag kan inte riktigt se att de insatserna görs från socialtjänsten och kommunernas sida. – Vi som jobbat med det här har i flera år skrikit att det här är ett problem som måste adresseras med full kraft. Innan har känslan varit att det varit ett problem i ett specifikt bostadsområde. Det finns ett ”vi och dom”-tänk som är superfarligt och skadligt för samhället. När det väl kom upp på agendan så handlade problemet inte om hur vi ska rädda unga från att hamna i gäng, utan hur vi ska rädda oss från att bli offer för gängen.
