Putins kontrakt med oligarkerna – därför kommer de inte att störta honom

Under Vladimir Putins styre har de ryska oligarkerna blivit fler i samma takt som deras förmögenheter har växt. Sanktionerna innebär att de pressas till att gömma sina tillgångar och fly från sina hem i väst. Men har de tillräckligt inflytande för att utmana Putin? Omni guidar till Rysslands oligarker. Begreppet oligark kommer ursprungligen från det antika Grekland, en sammansättning av orden för få, ”oligos”, och härska, ”archo”. Med oligarki menas alltså en begränsad grupp av personer där alla har stor makt och nära kontakter med den politiska makten i system med bristande demokrati. Det finns ingen tydlig definition av vilka länder som är oligarkier. Länder som Kina och Ryssland nämns på många listor. Men det finns även de som argumenterar för att USA är en oligarki. Bland dem finns Jeffrey A Winters och Benjamin I Page, amerikanska professorer i statsvetenskap. De definierar fem moderna länder som oligarkier: Ryssland, Colombia, Indonesien, Singapore och USA. Forskarnas argument för det är att amerikanerna visserligen åtnjuter flera centrala demokratiska funktioner, som fria val, yttrande- och föreningsfrihet. Men de finner också att enskilda medborgares inflytande är ytterst begränsat, samtidigt som det ”ekonomiska eliter” och de organisationer som företräder affärsintressen har ett starkt inflytande på den förda politiken. Det ryska oligarksystemet växte fram efter Sovjetunionens fall 1991. Statliga bolag privatiserades och ett fåtal personer blev, för i sammanhanget blygsamma summor, ägare till dem och till omfattande naturtillgångar som olja, gas och mineraler. Några av de mest framträdande oligarkerna, som Vladimir Potanin och Michail Fridman, lade redan nu grunden till sina förmögenheter. Gemensamt för den här generationen oligarker var också att de hade goda kontakter med den politiska ledningen och eventuellt själva haft en sådan roll. När Vladimir Putin kom till makten vid millennieskiftet fortsatte utvecklingen. Det brukar beskrivas som att Putin erbjöd oligarkerna en uppgörelse: Så länge oligarkerna höll sig utanför politiken så skulle Kreml hålla sig utanför affärerna. Sedan dess har antalet oligarker ökat betydlig. På Forbes lista över världens rikaste finns ett 83 ryska medborgare, tidskriften klassificeras 68 av dem som oligarker. Flera av dem har mångåriga relationer med Putin, till exempel hans gamla judolärare Arkadij Rotenberg, nu miljardär och delägare i en koncern som bygger gas- och oljeledningar åt statliga Gazprom. På samma sätt har oligarker som gjort sig obekväma hamnat i onåd och förlorat sina tillgångar. Michail Chodorkovskij hade ägt landets största oljebolag, Yukos, i över tio år och kallades för Rysslands rikaste man när han 2004 lade grunden för en egen presidentvalskampanj. På eget initiativ diskuterade han nya ryska handelsavtal med USA, då han plötsligt anklagades för ekonomisk brottslighet. Yukos förstatligades, Chodorkovskij spärrades in och släpptes ur fängelse först 2013. Sedan dess lever han i exil i Tyskland. Den brittiska liberaliserade finansmarknaden med sina generösa skatteregler är en av flera orsaker till att en lång rad oligarker flyttat sin bas – och stor del av sitt kapital – till London. Oligarkerna har satt en tydlig prägel på staden. Många av dem har köpt palatsliknande fastigheter i exklusiva stadsdelar som Belgravia och Knightsbridge och den brittiska huvudstaden kallas ofta för ”Londongrad” eller ”Russia upon Thames”. – Ryska oligarker hörde till de stora vinnarna på Thatcherismen, har journalisten Ben Judah tidigare sagt till Dagens Industri. Samtidigt som Londonbörsen blev den ledande handelsplatsen för den ryska råvaruboomen så har det också framkommit att staden blivit centrum för storskalig penningtvätt. Oligarkernas utsvävande liv – många av dem har skaffat sig marknadens mest exklusiva lyxyachter och privatplan – har stått i centrum för de sanktioner som utfärdats av bland annat EU, USA och Storbritannien sedan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari. Ett stort antal yachter har beslagtagits även om flera oligarker lyckats föra sina lyxbåtar till säkra hamnar. För många av dem tycks sanktionerna ha inneburit en osäkrare och mer krävande tillvaro. Twitterkontot Russian Oligarch Jets spårar oligarkernas privatplan Twitterkontot Russian Oligarch Yachts spårar oligarkernas lyxbåtar Natten innan sanktionerna trädde i kraft åkte Petr Aven, chef för Alfa-bank, och hans fru runt till så många bankomater som möjligt för att skrapa ihop så mycket tillgängliga kontanter som möligt, har han berättat för Financial Times. – Kommer jag att få ha en städare eller en chaufför? (…) Vi förstår inte hur vi ska överleva, sa han till tidningen. De oligarker som uttalat sig om sanktionerna anser i allmänhet att dessa är orättvisa. Några av dem har tagit avstånd från kriget och i vissa fall ägnat sig åt diskreta försök att distansera sig från Vladimir Putin. ”Jag är övertygad om att krig aldrig kan vara lösningen”, har Michail Fridman, grundare av Alfa Bank, skrivit i ett brev till de anställda i hans brittiska investeringsbank Letter One. Det är uppenbart att sanktionerna förändrat många oligarkers liv i grunden, men få bedömare tror att de därför har tillräckligt med inflytande för att utgöra något hot mot presidenten. ”Överenskommelsen mellan Putin och oligarkerna är ensidig och huvudsakligen ekonomisk. Putin låter dem sköta stora vinstdrivande företag i Ryssland och internationellt. I gengäld hjälper de honom att tvätta pengar både i Ryssland och utomlands. Men de har ingen direkt tillgång till hård makt, som polisen eller väpnade styrkor”, konstaterar den pensionenade CIA-agenten Steven L. Hall i en analys i Washington Post. Läs mer