Pågår ett folkmord i Ukraina? Världsledarna är, liksom experterna, oeniga om huruvida man vet tillräckligt om ryssarnas avsikter för att fastslå det redan. Biden tar nu villigt ordet i sin mun. Macron och Scholz är mer försiktiga – och det sticker i ögonen på Ukraina. Omni reder ut begreppets betydelse i kriget. Folkmord räknas ofta som det allra grövsta brottet mot mänskligheten och kallas ibland ”the crime of crimes” på engelska. En vanlig uppfattning, präglad av till exempel Förintelsen, är att det handlar om massmord riktade mot en specifik folkgrupp. Men det kan också handla om andra typer av brott som syftar till att utrota en folkgrupp, till exempel tvångsdeporteringar av barn eller tvångsgraviditeter till följd av våldtäkter. Avgörande är avsikten. I FN:s folkmordskonvention, som antogs 1948, definieras folkmord som ”handlingar med syfte att, helt eller delvis, utrota en nationell, etnisk eller religiös grupp”. Nyckelorden är ”helt eller delvis”, som är öppna för tolkning. Därför är experterna inte eniga om hur snäv definitionen är, eller hur många folkmord som begåtts. Joe Bidens val att i veckan för första gången använda begreppet folkmord för att beskriva Rysslands handlingar i Ukraina har tagits emot på blandat vis av andra världsledare. Ukrainas president Voldymyr Zelenskyj välkomnade att den amerikanske presidenten ”kallar saker för dess rätta namn”, medan Kreml fördömde ordvalet. Kanadas premiärminister Justin Trudeau sa att det var ”rätt” att beskriva de ryska attackerna så, medan Tysklands förbundskansler Olaf Scholz duckade att själv använda formuleringen. Mest uppmärksamhet har Emmanuel Macrons svar fått. I en intervju med France 2 sa den franske presidenten att man ska vara försiktig med att använda sådana termer, då folken i Ukraina och Ryssland är ”bröder”. Zelenskyj svarade att det var ”smärtsamt” att höra Macron uttrycka sig så. Många experter menar att begreppet folkmord har urvattnats. Alain Destexhe, tidigare generalsekreterare för Läkare utan gränser och författare till en bok om folkmordet i Rwanda, beskriver det för BBC som en slags ”verbal inflation, på samma sätt som för ordet fascist”. Att använda ordet för lättvindigt riskerar att degradera brottet, skriver Johns Hopkins-professorn Eugene Finkel, vars forskning fokuserat på Förintelsen, i Washington Post. Tidigare har han kritiserat regeringar i ex-Sovjetstater för att använda termen fel. Men när det kommer till det nuvarande kriget i Ukraina, hans hemland, argumenterade han redan innan Bidens uttalande för att begreppet är legitimt. Det som är svårt när det kommer till att lagföra folkmord är att det kan vara svårt att bevisa avsikten – och det är avsikten som är avgörande. Flera experter menar dock att det inte är ett problem i fallet Ukraina. Den initiala ryska propagandan som ifrågasatte Ukrainas suveränitet räcker förvisso inte för att bevisa en intention om att utrota en folkgrupp, skriver Eugene Finkel. Men han menar att retoriken – och handlingarna – i takt med kriget har skiftat från koloniala till utrotande. Han pekar på att civila ukrainare systematiskt verkar ha blivit måltavlor för ryska soldater och på att budskapen i statlig rysk media kommit att handla om att ukrainare och deras kultur ska förintas. Även människorättsaktivisten Gissou Nia lyfter för AP fram vittnesmål som kan ses som bevis för att den ryska avsikten är att utrota. Hon exemplifierar med rapporter om tvångsdeporteringar av barn och våldtäkter mot kvinnor i Ukraina. – Det finns påståenden om att hur ryska soldater sagt till ukrainska kvinnor att de kommer att våldta dem så att de aldrig vill ha sexuell kontakt med någon annan man igen – för att hindra dem från att föda ukrainska barn, säger hon. Vissa av kvinnorna uppges ha blivit gravida till följd av övergreppen. Att på så sätt tvinga dem att föda barn med ryska fäder kan ses som ett sätt att försöka förminska en folkgrupp och därmed ingå i brottet folkmord, enligt Nia. Andra experter är mer försiktiga och anser att det är för tidigt att använda just det begreppet. Återigen är det avsikten som spelar roll. – Det är uppenbart att massor av grymheter har begåtts. Det är svårt att i nuläget slå fast intentionen, säger Kate Cronin-Furman, som forskar på krigsbrott vid University College of London, till Vox. Vill du läsa mer?
