Var är Rysslands moderna och högteknologiska stridsvagnar?

Var är Rysslands fruktade och toppmoderna Armata-stridsvagnar? Ja, inte är de i Ukraina i alla fall. Ryssland krigar med stridsvagnar som utvecklades för ett halvt sekel sedan och i många fall byggdes före Sovjetunionens fall. Det kan ha visat sig ödesdigert. Omni undersöker ett militärt prestigeprojekt som gått i stå. 2010 började utvecklingen av Armata-stridsvagnen. 2015 visades de första prototyperna upp på segerdagens parad i Moskva. Armatan är ”nästa generations” stridsvagn, med en teknisk höjd som till och med USA:s stridsvagnar saknar. Förutom bland annat toppmoderna vapen och bepansring har Armata också aktiva försvarssystem. Handburna pansarvärnsrobotar som Javelin och robot 57 ska kunna upptäckas och sedan skjutas ner eller luras bort innan de ens träffar stridsvagnen. ”Armatan är en källa till allvarlig oro för västerländska arméer”, skrev den amerikanska säkerhetstidningen National Interest. Ryssland beställde hela 2 300 exemplar som skulle vara levererade redan 2020. Men i stället har inga nya Armata-vagnar nått ryska förband. Ett fåtal testvagnar kommer möjligtvis i år, och serieproduktion har ännu inte inletts. – Många var från första början väldigt skeptiska till tidsplanen, säger Jonas Kjellén, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, till Omni. Både utvecklingen och produktionen av Armata tycks ha kantats av problem. 2018 meddelade Rysslands vice premiärminister Yuri Borisov att Ryssland ändå inte behöver massproducera Armata. – Varför överösa vår militär med Armata, efterfrågan på T-72 är stor på marknaden, sa han och tillade att stridsvagnen T-72 är långt före tyska, franska och amerikanska motparter när det gäller pris, effektivitet och kvalité. T-72 är en design, vilket namnet antyder, med femtio år på nacken. Stridsvagnen började utvecklas i slutet av 1960-talet och har varit i tjänst sedan början av 1970-talet. Det är också den stridsvagn som finns i allra störst utsträckning bland ryska förband, säger Jonas Kjellén. Det tycks också vara stridsvagnen som används mest i Ukraina. Ryssland har en vidareutvecklad stridsvagn, T-90, men den finns i mycket mindre antal. En del av Rysslands T-72:or har byggts före Sovjetunionens fall, en del har byggts efter. Samtidigt har Ryssland successivt vidareutvecklat och förbättrat sina T-72:or. De har också utrustats med modern teknik. Så den behöver inte vara antik. Det är svårt att säga hur en moderniserad T-72 skulle stå sig mot en stridsvagn från väst, säger Jonas Kjellén. Stridsvagnar har tjockast pansar där fram och mindre på sidorna och där bak. Men det finns ofta också en annan svaghet: Ovansidan har tunn bepansring. Här kan T-72:an vara unikt sårbar. Den ryska stridsvagnen har en automatladdningsbar kanon som lagrar ammunitionen i själva tornet. – Det vi sett väldigt tydligt i Ukraina är att om man fått en bra träff med ett kompetent robotsystem har ammunitionen i tornet tagit fyr och så har själva tornet lyft iväg. Det är en klar svaghet, säger Jonas Kjellén. De handburna pansarvärnsrobotarna av typen Javelin som USA försett Ukraina med har två avfyrningslägen. I det ena flyger roboten rakt fram och träffar rakt på. I det andra flyger roboten först femtio meter upp i luften för att sedan dyka ner och träffa ovanifrån. Drönare är ett annat vapensystem som tar allt större plats på det moderna slagfältet. T-72:an skulle också kunna vara mer sårbara mot drönare, till exempel turkiska Bayraktar som Ukraina använder, då de skjuter ovanifrån.