Därför fanns ett foster i biskop Winstrups kista

0
96

Publicerad 12 april 2021 kl 08.04

Inrikes. När biskop Peder Winstrups kista lyftes ur sin krypta i Lunds domkyrka och undersöktes år 2014 upptäcktes ett mystiskt mänskligt foster under hans ben. Nu tror sig forskarna ha löst gåtan.

Gilla artikeln på Facebook

Peder Winstrup (1605–1679) tillträdde som biskop i Lund 1638 när Skåne fortfarande var danskt. Han var en skicklig navigatör i det politiska landskapet och lyckades hålla sig kvar även efter det att Skåne blev svenskt 1658. Han var också initiativtagare till att grunda Lunds universitet.

Biskopens mumifierade kropp undersöktes år 2014. Inuti kistan hittas då ett foster, insvept i ett stycke linnetyg. Att döma av lårbenets längd var det 5–6 månader gammalt och dödfött. Fyndet av fostret väckte ett flertal frågor. En av dem var vad det gjorde i biskopens kista.

Nu tror sig forskare vid Lunds universitet och Stockholms universitet kan ha löst gåtan, i en ny studie som publiceras i Journal of Archaeological Science: Reports.

– Det var inte ovanligt att små barn placerades i kistor tillsammans med vuxna. Fostret kan ha placerats i kistan efter begravningen, då den stod i det winstrupska gravkoret i Lunds domkyrka och därför var åtkomlig, säger Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi vid Lunds universitet, en av forskarna bakom studien.

Begravningsboken från Lunds domkyrka vittnar om att kistor med barn placerats i detta gravkor – även utan att de var besläktade med familjen.

– Att placera en kista i ett kor är en sak, men att placera fostret i biskopens kista en helt annan. Det fick oss att undra om det fanns något släktskap mellan fostret och biskopen, säger Torbjörn Ahlström.

Forskare vid Stockholms universitet har därför analyserat prover från Peder Winstrup och fostret. Resultaten visar att fostret var en pojke och att de var släkt, ett släktskap av andra graden, det vill säga i medeltal 25 procent av generna var gemensamma. Avsaknaden av träff på den mitokondriella arvsmassan, samtidigt som det förelåg träff på Y-kromosomen, visade att släktskapet var på fädernet.

– Arkeogenetiken kan bidra till förståelsen om bland annat släktskapsförhållanden mellan gravlagda individer och i detta fall mera specifikt mellan Winstrup och fostret, säger Maja Krzewinska vid Centrum för paleogenetik, Stockholm universitet, en av forskarna bakom studien

Detta innebär, vid en andra gradens släktskap, att följande konstellationer mellan Winstrup och fostret är möjliga: farbröder, brorsöner, farföräldrar, barnbarn, halvsyskon och dubbelkusiner. Vad som är en rimlig relation i det här fallet berättar den kunskap som finns om de winstrupska släktskapsförhållandena.

Genom att studera detta har forskarna kunnat utesluta ett antal möjliga släktskap mellan biskopen och fostret. Ett möjligt släktskapsförhållande som kvarstår omfattar sonen Peder Pedersen Winstrup.

– Det är möjligt att den för tidigt födde pojken var Peder Pedersen Winstrups son, och biskopen hans farfar, säger Maja Krzewinska. Kanske är det ett familjedrama vi ser konturerna till här.

Peder Pedersen Winstrup följde inte i pappans och farfaderns spår och studerade teologi, i stället intresserade hans sig för befästningskonst. Han förlorade faderns egendom i Lundagård genom reduktionen och levde förmodligen på allmosor från släktingar under sista delen av sitt liv. Med Peder Pedersen Winstrups död avslutades den manliga linjen av den adliga familjen Winstrup. Att placera det avlidna fostret i biskopens kista blev för honom en stark symbolisk handling: Han hade avlat en son, om än dödfödd.